Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Business’ Category

Så det blev ett tredje möte med Sture & Co. Eller med Sture; i dessa diskussioner var det alltid Sture som höll i tåtarna från deras sida. Svägerskan Karin hade varit en tyst delägare sedan länge och hustrun & VD:n Inger hölls ”uptodate” efter våra diskussioner, vilka gick ut på att ta över Bröderna Anderssons på sikt.
För min egen del krävdes det finansiering, samtidigt som jag var pinsamt medveten om deras lokaliteters nackdelar; två adresser med en mil emellan och verksamhet i fem (!) våningar. Jag behövde en fabrik med.

Så jag knallade till banken, Varbergs Sparbank. Eller ”Bånken”, som man säger i mellersta Hallands inland. Träffade en bankman med namnet Conny Andreasson. Drog mitt case och meddelade att jag behövde pengar till att köpa ett markisföretag i stan och jag hade villkor att ställa… Han skrattade säkert inombords när en svarthårig finne från grannkommunen, utan ett öre på fickan, kommer och ställer ”krav”…

Mitt krav var att ifall ”Bånken” skulle finansiera mitt köp av företaget, så vill jag också att de finansierar ett nybygge dit hela verksamheten kan flyttas: jag vill vara på en adress och på ett plan. Jag presenterade en framtid utan att kunna presentera en budget. Och här nånstans kan vi se skillnaden med lokala banker och stockholmsstyrda dito; de kände redan till köpeobjektet och deras historik; inte ens en svarthårig finne från Falkenberg kan sabba detta. Sen att man hade lite munläder och sju år i branschen och vertikalkunskap om näringskedjan inom den samma och kunde lite av ”tricks of the trade”, hjälpte ju till.
Så ja, det blev ett lånelöfte efter nästföljande möte i deras kreditgrupp, tog väl en vecka eller två. Jag hade kulorna, men visste inte priset. Jag skulle bygga fabrik och hade aldrig byggt nåt större än en koja. En tomt vore också bra… Insåg här nånstans att bankens ”ja” hade väckt fler frågor än vad den gav svar…

Rotade fram en kontakt på kommunen och hittade en tomt som kommunen hade sparat för sig själv för utbyggnad av deras förråd/centrallager.
Under det ljuva nittiotalet var dock trenden att kommunen skulle lägg ut så mycket som möjligt på privata utförare, varvid utbyggnadsplanerna byttes mot downsizing och tomten kom till försäljning. Jag var tvåa på bollen och delade tomten med en däckfirma, som turligen nog inte insåg sina egna behov. Så de sparade en slant och jag köpte halva tomten på Kardanvägen. Jag tror att vår adress blev t o m Kardanvägen 4 A. och deras 4 B.

Så övertagandet av Bröderna Anderssons skedde 8/4 1998. Nu var jag ensam ägare till Bröderna Anderssons Persienn & Markis AB. Då hade vi diskuterat sedan februari 1997 och haft samma gemensam mål sedan juni 1997.

Sommaren 1998 påbörjades bygget av den nya fabriken, dit vi flyttade i januari 1999…. Då hade jag mer skulder än jag hade i omsättning.

To be continued…

Read Full Post »

När väl av-anställningsintervjun var avklarat hos Anderssons, så började jag och Knut lägga upp strategin för att göra Lunex-sortimentet känt i hela Sverige. Vi skriver nu augusti/september 1994.

Produkterna kunde jag ju sedan innan, då jag hade jobbat rent praktiskt med systemen. Detta var säkerligen avgörande också för att få möjligheten hos Knut.
Kan väl inte påstå att framgången var omedelbar, men i sakta mak fick vi större kunder och större och större andel av deras komponentinköp. Våra produkter var nya, innovativa och producentvänliga, dvs systemen var lätta att bygga och kombinera.

Vi skapade nya sätt att distribuera t ex aluminiumprofiler direkt från verk till våra komponentkunder. Det var givetvis ingenting nytt i världen, men i vår bransch var det nytt och gav konkurrensfördelar för våra mindre producenter gentemot konkurrenternas större producenter. Irritationen var betydande hos vår största konkurrent: Vi var ute och förstörde marknaden, fick vi höra.
Nåja, idag är deras distributionssätt den samma som vi satte upp på 90-talet.

Den här typen av omnämnanden från konkurrenterna var givetvis en fjäder i hatten för oss. Det totala erkännandet kom 2017 när åsyftat konkurrent köpte Lunex A/S och därmed även Lunex AB.

Själv hade jag ingenting med dessa turer att göra, då jag hade fått ett förnyat erbjudande från Bröderna Anderssons Persienntillverkning AB under våren 1997.
Erbjudandet bestod av en anställning samt en möjlighet att, på sikt, köpa företaget.
Vid detta tillfälle hade jag jobbat endast 3,5 år för Lunex och när jag lyfte frågan med Lunex sommaren -97, var det enligt mig själv minst 3-4 år för tidigt. Inte för tidigt att bli markisfabrikör och egen företagare, men för tidigt att lämna Lunex.

Men, när nu katten väl var på bordet, så var det bara att skapa de bästa förutsättningarna för Lunex AB att komma vidare utan Junior Walden, för hans tankar var redan i Varberg.
Under sommaren hittade vi en efterträdare, en annan finne som hette Pertti Pesonen. Pertti & jag jobbade ihop några månader under hösten -97, tills det var dags för mig att gå till Anderssons julen -97. I detta sammanhang vill jag nämna att Pertti stannade på Lunex i dryga 20 år. Ryggrad & Respekt.

Tillbaks till Anderssons förnyade erbjudande…

Jag hade på skissat på en säljutbildning till våra kunder. Detta skulle gå av stapeln i januari -97, men antalet anmälda var så lågt att jag valde att blåsa av arrangemanget. Ett bolag som hade anmält sig var Anderssons från Varberg. Jag ringde till delägaren Sture Andersson och berättade att vi ställer in.
-Det var lika bra det, fräste han, och ni som känner till Stures sätt att vara, så fräser han ju inte.

Vidare berättade han att den som han hade anställt istället för mig 1994, hade precis sagt upp sig. Jag förstod allvaret i deras situation: vi är precis inför säsongsstarten och påläggskalven säger upp sig. Slutar. Drar & försvinner.

-Herregud, vad ska ni göra nu då, frågade jag.
-Vi ha hade tänkt att du skulle komma och ta över, svarar Sture
-Hmm… tack för omnämnandet, men situationen är lite annan idag, svarade jag och tänkte på utvecklingen jag hade getts möjligheten till hos Knut:
Jag jobbade ensam, rapporterade direkt till moderbolagets styrelse och VD, och hade det väldigt fritt arbetsmässigt. Inga överrockar här inte och jobbet blev gjort. Varför skulle jag nu börja banka persienner igen?

Det gick några veckor. Sture ringde. Nu var han sitt gamla vanliga igen: Försiktig och försynt.

-Juu, vi har pratat här nu, och vi menar allvar: Vi vill att du ska komma och ta över.

Vi bokade ett möte i Varberg till nästkommande vecka.

 

 

To be continued…

Read Full Post »

Tänkte ge er en berättelse om mitt liv med markiser. ”A long story”, som ni vet, men jag testar.

Jag fick anställning hos Florence och Gustaf Köhler vårvintern 1991 som markisbyggare. De drev ett bolag som då hette nåt i stil med ”Markisbolaget i Tvååker”. Själv trodde jag att anställningen var för säsongen, men under vårens gång kom det fram att bolaget hade tänkt det hela på ett annat sätt och anställningen var avsedd som tillsvidare.

Jag kapade profiler och byggde fönstermarkiser det första året, för att sedermera packa detaljer, göra persienner och bygga terrassmarkiser. Nån enstaka ”off season”-montering hanns det också med. Monteringar var inte nån favorit, men man lärde ju sig hur produkter fungerar ute hos kunderna, så bra så.

Bolaget var föremål för en generationsväxling när nästa generation Köhler, Anders och hans hustru Helén, skulle ta över. Och det gjorde de också.
Någonting hände dock våren/sommaren 1994 och uppgörelsen mellan generationerna Köhler sprack eller blåstes av. All personal sades upp och min bana på detta markisbolag tog slut i och med semesterstängningen samma sommar. Har en vag minnesbild att jag var och hjälpte till i nån helg även under hösten 1994, men är inte helt säker på det. (Och kan inte fråga Florence eller Gustaf heller, då båda är bortgångna sedan några år.)

Säkert är dock att jag fick en anställning under hösten -94 för att börja i Varberg på ett företag som då hette ”Bröderna Anderssons Persienntillverkning AB” till årsskiftet -94/95. Några månader på A-kassa kunde man ju överbrygga med, fast samtidigt hade jag varit i kontakt med en herre som heter Knut Mork. Knut drev, tillsammans med sin far Angel, ett företag i Norge som hette Lunex A/S och de tillverkade markiser och markiskomponenter.

När allt var i gungning på Markisbolaget i Tvååker, så gläntade jag idén till Knut att jag kanske kunde jobba med deras produkter i Sverige? Följdfrågorna från Knut omfattade givetvis också ett ”varför”, då jag hade ju redan jobb i markisbranschen? Dialogen blev förtrolig och jag informerade om min situation, uppsagd som jag var, och denna information var nyheter för Knut. Vid tiden var Tvååker Lunex största kund på markiskomponenter och balanserna var givetvis djupa mitt på sommaren…

Min dialog med Knut fortsatte över sommaren, samtidigt som jag hade dialog med Anderssons i Varberg. Och när dialogen med Anderssons ledde till ett avtal om kommande anställning, tog jag kontakt med Knut, för att blåsa av vår pågående förhandling.
Meddelade honom att jag har valt en annan väg, varvid det inte var lönt att diskutera mera. Knut tyckte inte om vad han hörde; möjligen hade han redan mentalt bestämt att ha Junior Walden som sin man på ”östfronten” för att bekämpa den ”Permafrost” som rådde där…

– Faxa upp dina krav, så tittar vi på det, sa Knut till slut och jag gjorde så. Dock bytte jag SEK mot NOK och la på en tusenlapp på min lön och faxade upp skriften till Knut. Timmen senare var jag anställd av Lunex A/S som exportsäljare av markiskomponenter, med ansvarsområde Sverige.
Alla mina problem var lösta. Dock skulle jag behöva åka till Varberg och göra en storpudel av mitt löfte att börja jobba hos Anderssons…

Tog tjuren vid hornen och ringde och bokade ett möte med Sture och Inger, Stures hustru och dåvarande VD på ”Brödernas”.
Var egentligen helt beredd på en utskällning och svekdebatt, kände kanske själv att det var jag värt. Men å andra sidan, de hade ju erbjudit anställning först några månader längre fram, varvid en lucka uppstod och jag kunde spekulera (och till och med förhandla) vidare med andra intressenter.

La fram min sak att jag inte kunde ta anställningen, då jag hade fått ett annat jobb hos Lunex…
Det blev inga glada miner, dock inte några sura heller, men nån kramkalas blev det inte heller.
Sture beklagade, Inger önskade mig lycka till och uttryckte att hon tyckte att jag gjorde rätt som tog ett sådant jobb. Jag pudlade några gånger till, tackade för möjligheten som jag nu tackade nej till och la säkert till nåt annat svammel och backade ut ur rummet och nedför trappan.

Nere på gatan stod min några månader tidigare köpta begagnade Volvo 745, MRA 581. Min första bil som alltid startade.
Två år senare hade jag kört 10 000 Lunexmil med bilen och skulle få min första tjänstebil. Med Air Condition.

 

 

To be continued…

Read Full Post »

Köpte lite EKO-burgare… Ja, det stod så. Verkade svenskt så det förslår, då de lindströmska kossorna hade det så bra. Se bara:
Och den dära herr Lindström verkar reko han med. Inte skulle han bjuda på nåt dåligt på middagsbordet hemma? Och så var allt också så 100% EKO och REKO… Lindström har i alla fall en bra copywriter, då jag vid det här laget så framför mig en bild av gräsbetande tjurar ute på Skaraslätta nånstans.

Förpackningen var också snygg och gjorde mig hungrig.

Så det blev två paket lindströmska biffar till det Ekedalska köket. Väl där, så var det dags och kolla på den fina förpackningen. Uttryckligen hade jag ju köpt alla dessa utläggningar tack vare den familjära tonen. Då uppdagades det att den lindströmska gården ligger i Storbritannien!


Inte specifikt i England. Inte Skottland. Inte Wales. Inte ens Nordirland, utan i Storbritannien. Ganska svepande ursprungsmärkning, men låt det så vara: det är ju bara jag som har inbillat mig att den lindströmska gården låg i Sverige. Dock med god hjälp av Lindströms reklammakare.

Slutsats? Utmärkt marknadsföring á la ”Story telling”.
Hade den lindströmska texten varit som att ”vi slaktade dessa gamla mjölkkor i Storbritannien och gjorde hamburgare av dom. Nu säljer vi dessa till dig”, så hade ju inte så många köpt köttet, även om det var den sanna storyn.
Men vi söker inte sanningen, utan vi köper snygga berättelser.

Sen att köttet inte smakar lika bra, efter att man har blivit försåtligen fintad upp på läktaren runt rad 23, ja, det är en annan story!

Tjingeling!

Update:

Lindström Sverige AB, som står bakom produkten, är en fisk- & skaldjursgrossist från Kristinehamn. Jag kan slå vad vad om att de har inte en gård i Storbritanien heller…

Read Full Post »

Köpte ju ett IKEA-kök, inklusive alla vitvaror, så som diskmaskin, kyl, fläkt, ugn och spishäll, för att nämna det översta.

Sen har man ju hört att hur kasst det med IKEAs stommar och lådor och luckor… Men det är inga femåringar som bankar på dessa hos mig, så nog lär dom hålla. Eller så köper du nåt annat för fyra gånger pengarna, minimum.

Och sen vitvarorna… Det ju bara skräp IKEA säljer, säger en del experter. Så må det vara, men låt oss ta detta till nästa nivå…

Behövde en lucka till diskmaskin, för monteringen av den första misslyckades. Köpte luckan ”Bodbyn” och förhörde mig om ifall det ingick några skruvar för att montera den samma?
Näe, reservdelar till vitvaror hanterar en annan avdelning, och så fick jag en lapp med kontaktuppgifterna:

IKEAs reservdelsavdelningar för vitvaror. Inte såå okända leverantörer…

Då det blev ganska omgående klart för mig att IKEAs vitvaror är samma maskiner som andra säljer för dubbla eller tripla pengarna.

Over & out, alla skeptiker? 😉

Read Full Post »

Hade en frilansande journalist på besök hos mig i maj.
Han var anlitat från nån bilageproducent till Hallands Nyheter, där temat var Östra Industriområdet.
Egetlager har ju en anläggning där och Anderssons Markis huserade på samma område från 1999 till 2006. Fast det hade väl inte frilansaren koll på just där & då…

Hursom, hans uppdrag var att skriva om någon person utifrån karriärperspektiv, och förfrågan landade på mig.
Artikeln finns här i bild. Klicka på den, scrolla ner en bit och välj ”visa i full storlek”, så blir den läsbar.

Bra bild, då min egentliga kroppsform döljs så väl 😉

Sammantaget har man ju hunnit med några tjänster… utsädestorkare, glasfibertillverkare, punktsvetsare och trådbockare, skokomponentstillverkare, gatuköksbiträde, bildelsexportör, markisbyggare, markiskomponentssäljare etc etc… numera är man lagerman.

Tjingeling!

Read Full Post »

Jag har problem med mullvad i trädgården. Tiotal jordhögar har poppat upp och de fortsätter att göra så.
Så jag sökte lösning i form av fällor och skrämmor.

Hitta ett företag som heter ”Soveco”. Deras hemsida är från 2008 och ser ut som 1998. Men texten… Jag har inte läst nåt så hånfullt nånsin som är avsedd att läsas av din kund!

Soveco gör bort sig

Soveco lägger ut texten och charmar sina kunder. (Klicka för full storlek, det är värt det! 😉 )

Och jag har försökt hitta ironin i detta, men det var inte avsedd så. Herre jävlar sicken idiot som har lagt ut skiten. Och näe, det blir inga affärerer med Soveco AB. Stick och brinn säger jag istället.

Read Full Post »

Johan Elmander var en fotbollsspelare av rang. Investeringarna efter karriären har dock inte hållit samma snitt: 25 MSEK back sedan 2010, enligt Expressen.
Snabbt marscherat, om man så säger… Objektet har varit Skönhetsfabriken.

Den varumärkesanalytiker som jag är, så frågar jag er alla: Är skönhet någonting man vill köpa på en fabrik? Fundera. Produkten hoppas jag är bra, men paketeringen är ju inte det. Ungefär som att döpa en mittfältare till ”avsparksexpert”.
Skönhet levereras av salonger, inte av fabriker, det är min poäng. Elmander kunde annat än avsparkar, men uppenbarligen nada om skönhet och dess salonger.

Tjingeling!

Fotnot: Posthotellet öppnade 2012. Bolaget i fråga startade verksamheten 2010. Öppningen av verksamheten har då rimligen varit 2012. Expressen refererar dock till förluster sedan starten 2010, även om verksamheten har varit igång ”bara” sedan 2012.

Read Full Post »

Mitt i eländet så har vi firat. Och även det med S-G. Vi drog en partaj som inte många mäktar med. Firman fyllde 60 och direktör Walden beordrade party…!
Bilderna från festen har jag inte fått än, men väl en videohälsning från Kungen, som vi körde på storbildsskärmen i fredags… Den kommer här:

Festfixarn (Niclas Wilhelmsson, NW-event) har goda kontakter inom hockey och speciellt inom HV. Och jag som HV:it faller lätt för sånt här. En underbar hälsning från Davidsson (#76) och inte ett öga var torrt!

Read Full Post »

Den här varianten av felstavning hade jag inte ens kunnat komma på. Notera även bindestrecket.
Sitter uppe på en salong vid Kaserntorget.
Vi tackar för underhållningen och säger LOL! 😛

Klipsk variant

Klipsk variant

Read Full Post »

Older Posts »