Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Hund’ Category

Asta af Ekedal är min Basset artésien normand. Egentligen heter hon Norrbergets Nova, men jag ville ha ett hund namn med ett ”s” i, och Asta var det första jag kom på.
Hon opererades förra veckan då i hennes höger framben utvecklades ett litet fel som heter ”short ulna syndrome”. Eller litet och litet: Operation eller avlivning var veterinärens besked. Så det blev operation. Nu efter en vecka är hon lite halt, men själv funderar hon inte på sitt ben längre. Konvalescenstiden sattes till 6-8 veckor, av vilka fyra första i vila. Endast koppelpromenader för rastning bara. Och det håller vi.

Idag släppte jag henne ut på balkongen och se där; hon spanar in två rådjur och börjar skälla!! Husse var glad, djupt och grovt skall  och intresse för rätt vilt. Blir det ordning på benet så ska det nog bli en jakthund fröken Asta!

Annonser

Read Full Post »

Asta, min fem och en halv månad gamla Basset Artésien Normand konstaterades efter en viss hälta drygt en månad sedan att lida av ”short ulna syndrome”. Operation eller avlivning var beskedet. Och om hon skulle kunna bli en jakthund efter operationen, så var chanserna på sin höjd fifty/fifty.

img_6654

Nåja, även en hund skall få sin chans, för hon verkligen förtjänar sin chans. (Själv har jag fått många chanser i livet, utan att alltid förtjäna dessa, men det är en annan story… 😉 )
Så veterinär Gustaf Svensson opererade henne idag på Blå Stjärnans Djursjukhus i Göteborg.
Gustaf ringde precis och meddelade att han är mycket mer optimistisk nu än vad han var i morse. Benet var stabilare i armbågsleden än vad röntgen hade visat, skruven där sitter bra istället för prognosens sådär…
Så jag hämtar en konvalescenshund imon och stålsätter mig för att tråka ut henne i sex veckor till och börja med. Men jag gissar att hon klarar sig bra i alla fall mentalt: Hon har redan blivit till en kontorshund med husse, så nu skruvar vi ner aktivitetsnivån även hemma.
Det positiva är att man behöver inte ha ångest nu när man inte tar hunden med sig…
Det negativa är att man oftast vill ha hunden med sig…

Krya på dig Asta!

Read Full Post »

Inte ens en hund är piggelin varje morgon… Asta var ytterst trögstartat idag och inte har hennes dag blivit bättre heller: morgonhumöret har hängt med hela dan. Dags för en köttbulle kanske?? 😉

Read Full Post »

Blev hemma idag. Hade köpt vitvaror på nätet och i lördags kom meddelandet att grejerna skulle komma idag inom ett intervall som hette duga: kl. 11-16.
OK, jag hade ju köpt grejerna på nätet just pga hemleveransen och nu fick man ta silverskeden i vacker hand och stanna hemma.
Varorna kom redan strax efter lunch och tvättstugan i det västra annexet kunde utrustas med en ny TM & TT från Electrolux. Inte nåt lyx, men det duger gott till Markisen af Ekedal. 😉
img_6225Sen var var det dags för manliga aktiviteter: Vitvarorna kom ju på en pall och sådana gör man ved av på landet. Dock hade svärdet och kedjan på motorsågen blivit ett under det gångna året, den användes senast i januari. Så en en svärdrenovering vidtog.
img_6224Det var thinner och fem-femtisex. Trasor, mejslar och papper. Inga svordomar, utan arbetet flöt på väl. Var endast rädd för att svärdet skulle vara bortom räddning, men jag fick liv i maskineriet. Pallen då? Juu, den förvandlades till kaffeved vid provkörningen.
Jag är också mycket nöjd med att jag kunde ta mig an sågen vid ett tillfälle då jag inte hade tänkt använda den. Hade varit tråkigt att behöva ta denna renovering när man var på väg till skogs. Nu är sågen ”fit for fight” och jag kan ta tag i nästa uppdrag med fräscha grejer. 🙂

Och så lite om en hund, min hunn! 😉

Asta, en basset artésien normand, flyttade ihop med mig tio dagar sedan. Tio härliga dagar. Hon är tio veckor nu. I början lydde hon min minsta vink, och jag trodde att jag var klar med inkallningen och att hunden var typ rumsren. Villfarelsen varade i sju dagar och numera heter hunn bara ”valpjäveln”. Hon matvägrar. Eller hon vägrar torrfoder iaf. Grädde och blandfärs funkar fint ihop enligt henne. Så jag spetsar maten med någotdera då & då, så svälter gör hon ju inte.
Hon är kär i sin säng och vedpinnar. Ute kissar vi en skvätt så att husse tar in en efter det. Sen fullföljer vi kisseriet i köket i värmen av vedspisen. Tvåan fixas genom att först göra ett valpryck och sedan gömma sig tyst i ett rum långt borta. Se där, en matta: Vi lägger en kringla! (Nåja, här överdriver jag lite i min frustration: de flesta kringlorna hamnar faktiskt på gräsmattan.)

Här har husse precis ropat "Kom!" Det syns.

Här har husse precis ropat ”Kom!” Det syns.

Sen hade jag lovat lite angst med. Ni med vanliga anställningar kan sluta läsa här, då detta handlar om lyxproblem i en situation många eftersträvar. Så vänligen, surfa vidare. Ni kommer bara att spy galla strax.

Jag har lutherskt dåligt samvete av att stanna hemma som idag. Förra veckan hade jag planerat att vara hemma fredag och måndag. Hade dåligt samvete för det. Får faktiskt fjärilar i magen bara för att jag skriver om detta nu. Luther säger ju att man ska jobba. Han säger säkert att man ska jobba varje dag med.

Sen när jag är på jobbet, så har jag ju en hund med mig numera. Hon kräver sitt med. Då har jag dåligt samvete om jag ber nån att se efter henne en stund. Sen får jag dubbelt dåligt samvete. För att jag inte själv se efter henne just den stunden och att jag bad nån annan att göra det. Vad ska man med en hund till om man inte hinner sköta den? Säg det. Eller jag vet ju att hunn blir en perfekt kamrat och kanske även en perfekt jaktkamrat, men i eftertankens kranka blekhet känns vägen lite lång nu. Men, jag vänjer mig. Tror jag.

 

Read Full Post »