Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘jakt’ Category

En av mina mest meningsfulla naturupplevelser är att samla in gammalt taggtråd när jag är i skogen. Djävulskt arbete och det är skyddsglasögon på hela vägen. Borde klassas som krigsmateriel då den är fortsatt farlig även efter hundra år.😤

Annonser

Read Full Post »

Asta, En basset artésien normand. Här utan uppdrag.

Ljusare kvällar nu, så man hinner en vända med både med och utan hund samma kväll.
Hundrundan idag bestod av ett spår för Asta, (som för övrigt är haltfri efter operationen! :-).

Jag gör lätta/korta spår för henne, för att hon ska få glädjen att lyckas. Men likväl har spåren omfattat både bloduppehåll och övergång i blött och över väg. Och vinklar, givetvis. Hon fungerar. Öppen klass i sommar och sen ett par ettor där. Champion om ett år, det lovar vi, så bra är hon.
Nu lägger vi till återgång, återgång utan blod samt låter spåren kallna lite. Hittills har vi gått på färska spår (under 30  min).

Och så var det en tur utan hund. Börjar strax efter solnedgången och går till västergärdet. Hittar en get. Går vidare nordost, hittar en knappebock, en långhornat sextaggare, en spetsbock, en get till och ytterligare ett ospecificerat rådjur. Och utöver dagens sextaggare, så har jag en till på marken: den fotograferade jag från köksfönstret igår:

Pang!

Bocken Bengt af Ekedal

Suddig bild på Bengt

Suddigt, men kolla längden på hornen.

Och nej, detta är inte samma djur som dagens sexa. Dagens sexa fejade 40 meter framför mig och gårdagens bock hade ju fejat sig längre fram än dagens sexa. Denna har jag döpt till Bengt, knappbocken heter givetvis Knatte, och de två emellan heter då följaktligen Fnatte och Tjatte. Den andra sexan måste jag få en ny titt på innan vi sätter namn på honom. All kött smakar bättre om man vet namnet på individen… 😉

Read Full Post »

Tog en närmare titt på halsen och jag skrivet nu dådet på ett lodjur. I det närmaste ett perfekt bettmönster i halsen. Kattfan.

Read Full Post »

Asta af Ekedal är min Basset artésien normand. Egentligen heter hon Norrbergets Nova, men jag ville ha ett hund namn med ett ”s” i, och Asta var det första jag kom på.
Hon opererades förra veckan då i hennes höger framben utvecklades ett litet fel som heter ”short ulna syndrome”. Eller litet och litet: Operation eller avlivning var veterinärens besked. Så det blev operation. Nu efter en vecka är hon lite halt, men själv funderar hon inte på sitt ben längre. Konvalescenstiden sattes till 6-8 veckor, av vilka fyra första i vila. Endast koppelpromenader för rastning bara. Och det håller vi.

Idag släppte jag henne ut på balkongen och se där; hon spanar in två rådjur och börjar skälla!! Husse var glad, djupt och grovt skall  och intresse för rätt vilt. Blir det ordning på benet så ska det nog bli en jakthund fröken Asta!

Read Full Post »

Asta, min fem och en halv månad gamla Basset Artésien Normand konstaterades efter en viss hälta drygt en månad sedan att lida av ”short ulna syndrome”. Operation eller avlivning var beskedet. Och om hon skulle kunna bli en jakthund efter operationen, så var chanserna på sin höjd fifty/fifty.

img_6654

Nåja, även en hund skall få sin chans, för hon verkligen förtjänar sin chans. (Själv har jag fått många chanser i livet, utan att alltid förtjäna dessa, men det är en annan story… 😉 )
Så veterinär Gustaf Svensson opererade henne idag på Blå Stjärnans Djursjukhus i Göteborg.
Gustaf ringde precis och meddelade att han är mycket mer optimistisk nu än vad han var i morse. Benet var stabilare i armbågsleden än vad röntgen hade visat, skruven där sitter bra istället för prognosens sådär…
Så jag hämtar en konvalescenshund imon och stålsätter mig för att tråka ut henne i sex veckor till och börja med. Men jag gissar att hon klarar sig bra i alla fall mentalt: Hon har redan blivit till en kontorshund med husse, så nu skruvar vi ner aktivitetsnivån även hemma.
Det positiva är att man behöver inte ha ångest nu när man inte tar hunden med sig…
Det negativa är att man oftast vill ha hunden med sig…

Krya på dig Asta!

Read Full Post »

Jag har haft mycket ångest över mitt tafatta och krångliga sätt att ta hand om min hund Asta, en basset artesién normandie. Hunn är helt jävla underbar och jag är bara tafatt. MEN, hör nu och stå still: Vi körde hennes första viltspår idag. Rådjursklöv, blod och snö.
Och jag skulle INTE säga nåt, inte ens rycka i linan. Så här gick det:

Vi tittar vidare… Stocken där ovan var ju nåt hemskt för en valp som är i spökåldern. När jag drog spåret, så såg jag inte ens stocken… så pass olika är våra verklighetsbilder.

OK, vi rullar vidare…När vi var över den hemska stocken, så kom vi ut på vägen. Ett dike. Fan, måste jag över det? Kan vi inte gå hem och krama vedspisen? Jag höll käft och tänkte bara att ”jobba hunn”… Hon tog vinkeln bra, även om hon är valpig: koncentrationen är inte av mästarklass.

Sen var vi framme och husse gick i spinn!!! 🙂

Att äga en hund är inte bara skit… 😉

 

Read Full Post »

Så blev jag bjuden på harjakt idag. Vi grilla korv, nån sköt en hare med. Nisses (Grannen) hund drev på bra och en Sten-Åke Berg sköt en hare för Nisses hamilton precis på min port. Kul bara det!

Ekedal. Underbart. Skytt: Sten-Åke Berg. Bergsäkert.

Ekedal. Underbart. Skytt: Sten-Åke Berg. Bergsäkert.

img_6383 img_6384 img_6385Alla sorgerna var glömda för stunden och och jag fick en underbar dag med mina nya grannar. Och som lök på laxen, all action hemma på gården!
Tack Nisse, Lennart och Karl-Otto; jag kommer igen!

Read Full Post »

Older Posts »