Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Frustration

Den här texten läser ni på tre sekunder. Jag skrev den på åtta.
Det tog mig 3 minuter och fyra försök att ladda upp den.

Inte undra på att jag längtar efter fibern.

Annonser

På Facebook och i andra medier får man ofta läsa inlägg från stolta föräldrar när barnet har lärt sig att gå, cykla utan stödhul, överlevt slagsmål med grannpojken, tagit simborgarmärket eller skorna i rätt fot, och bägge två då! Eller klarat av nåt annat stort.

Bra så, men idag är det min tur att skryta och ni andra kan slänga er i väggen eller gräva en grop i valfri storlek och lägga er där.

Min yngsta dotter Alice, har klarat sina första tre år på universitetet.

Alice Walden

Vår Fil.Kand. 2017. Fiskandes här 2005.

 

Sånt belönas med en fil.kand. I hennes fall inom kognitionsvetenskap, LIU.*
(ja, ni fattar; inte ens jag fattar!) Hon tar sin examen 10/6 2017 och pappa är S-T-O-L-T!  Precis lika stolt när Lillie tog sin fil.kand 2015 och när Liv tog sin 2008.
Jag lär lipa stort efter examenssittningen och gör det med glädje och stolthet.

 

*) Linköpings Universitet.

Krigsmateriel

En av mina mest meningsfulla naturupplevelser är att samla in gammalt taggtråd när jag är i skogen. Djävulskt arbete och det är skyddsglasögon på hela vägen. Borde klassas som krigsmateriel då den är fortsatt farlig även efter hundra år.😤

Viltspan

Har tagit mina aftnar och vid skymningen spanat vilt på en mark där det är OK att spana. Sällan mindre än 30 grisar på marken, idag cirka 25, men jag fick bara 16 i samma bild. Hjortarna och älgen promenerar strax utanför objektivet vid detta tillfälle.

Klicka för större bild.

Cirka 16 grisar. Klicka och leta efter några till. (Sök efter ”visa i full storlek” ned till höger, efter bildklicket)

Bockarna på Ekedal

Asta, En basset artésien normand. Här utan uppdrag.

Ljusare kvällar nu, så man hinner en vända med både med och utan hund samma kväll.
Hundrundan idag bestod av ett spår för Asta, (som för övrigt är haltfri efter operationen! :-).

Jag gör lätta/korta spår för henne, för att hon ska få glädjen att lyckas. Men likväl har spåren omfattat både bloduppehåll och övergång i blött och över väg. Och vinklar, givetvis. Hon fungerar. Öppen klass i sommar och sen ett par ettor där. Champion om ett år, det lovar vi, så bra är hon.
Nu lägger vi till återgång, återgång utan blod samt låter spåren kallna lite. Hittills har vi gått på färska spår (under 30  min).

Och så var det en tur utan hund. Börjar strax efter solnedgången och går till västergärdet. Hittar en get. Går vidare nordost, hittar en knappebock, en långhornat sextaggare, en spetsbock, en get till och ytterligare ett ospecificerat rådjur. Och utöver dagens sextaggare, så har jag en till på marken: den fotograferade jag från köksfönstret igår:

Pang!

Bocken Bengt af Ekedal

Suddig bild på Bengt

Suddigt, men kolla längden på hornen.

Och nej, detta är inte samma djur som dagens sexa. Dagens sexa fejade 40 meter framför mig och gårdagens bock hade ju fejat sig längre fram än dagens sexa. Denna har jag döpt till Bengt, knappbocken heter givetvis Knatte, och de två emellan heter då följaktligen Fnatte och Tjatte. Den andra sexan måste jag få en ny titt på innan vi sätter namn på honom. All kött smakar bättre om man vet namnet på individen… 😉

Tog en närmare titt på halsen och jag skrivet nu dådet på ett lodjur. I det närmaste ett perfekt bettmönster i halsen. Kattfan.

Slaget rådjur

Vi befinner oss i Tranemo kommun, södra delen av den samma, Sjötofta socken, Ekefors by och gården heter Ekedal. 

Det här rådjurets slogs igår långfredag mellan kl. 9.30 och 12.00, cirka 100 meter från mitt hus. Det var fortfarande varmt när jag tog bilderna. Dagens fråga på det: vad tror du det var för ett rovdjur som gjorde detta?