Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Viltspan

Har tagit mina aftnar och vid skymningen spanat vilt på en mark där det är OK att spana. Sällan mindre än 30 grisar på marken, idag cirka 25, men jag fick bara 16 i samma bild. Hjortarna och älgen promenerar strax utanför objektivet vid detta tillfälle.

Klicka för större bild.

Cirka 16 grisar. Klicka och leta efter några till. (Sök efter ”visa i full storlek” ned till höger, efter bildklicket)

Bockarna på Ekedal

Asta, En basset artésien normand. Här utan uppdrag.

Ljusare kvällar nu, så man hinner en vända med både med och utan hund samma kväll.
Hundrundan idag bestod av ett spår för Asta, (som för övrigt är haltfri efter operationen! :-).

Jag gör lätta/korta spår för henne, för att hon ska få glädjen att lyckas. Men likväl har spåren omfattat både bloduppehåll och övergång i blött och över väg. Och vinklar, givetvis. Hon fungerar. Öppen klass i sommar och sen ett par ettor där. Champion om ett år, det lovar vi, så bra är hon.
Nu lägger vi till återgång, återgång utan blod samt låter spåren kallna lite. Hittills har vi gått på färska spår (under 30  min).

Och så var det en tur utan hund. Börjar strax efter solnedgången och går till västergärdet. Hittar en get. Går vidare nordost, hittar en knappebock, en långhornat sextaggare, en spetsbock, en get till och ytterligare ett ospecificerat rådjur. Och utöver dagens sextaggare, så har jag en till på marken: den fotograferade jag från köksfönstret igår:

Pang!

Bocken Bengt af Ekedal

Suddig bild på Bengt

Suddigt, men kolla längden på hornen.

Och nej, detta är inte samma djur som dagens sexa. Dagens sexa fejade 40 meter framför mig och gårdagens bock hade ju fejat sig längre fram än dagens sexa. Denna har jag döpt till Bengt, knappbocken heter givetvis Knatte, och de två emellan heter då följaktligen Fnatte och Tjatte. Den andra sexan måste jag få en ny titt på innan vi sätter namn på honom. All kött smakar bättre om man vet namnet på individen… 😉

Tog en närmare titt på halsen och jag skrivet nu dådet på ett lodjur. I det närmaste ett perfekt bettmönster i halsen. Kattfan.

Slaget rådjur

Vi befinner oss i Tranemo kommun, södra delen av den samma, Sjötofta socken, Ekefors by och gården heter Ekedal. 

Det här rådjurets slogs igår långfredag mellan kl. 9.30 och 12.00, cirka 100 meter från mitt hus. Det var fortfarande varmt när jag tog bilderna. Dagens fråga på det: vad tror du det var för ett rovdjur som gjorde detta?

Asta af Ekedal

Asta af Ekedal är min Basset artésien normand. Egentligen heter hon Norrbergets Nova, men jag ville ha ett hund namn med ett ”s” i, och Asta var det första jag kom på.
Hon opererades förra veckan då i hennes höger framben utvecklades ett litet fel som heter ”short ulna syndrome”. Eller litet och litet: Operation eller avlivning var veterinärens besked. Så det blev operation. Nu efter en vecka är hon lite halt, men själv funderar hon inte på sitt ben längre. Konvalescenstiden sattes till 6-8 veckor, av vilka fyra första i vila. Endast koppelpromenader för rastning bara. Och det håller vi.

Idag släppte jag henne ut på balkongen och se där; hon spanar in två rådjur och börjar skälla!! Husse var glad, djupt och grovt skall  och intresse för rätt vilt. Blir det ordning på benet så ska det nog bli en jakthund fröken Asta!

Om förfäder

När jag var hos Dorrit, så avhandlades det också en del om min bakgrund och släkthistoria. Som vanligt fick vi i diskussionen ett tydligt waldenskt och patriarkalt fokus, även om min mor är den starkaste källan till mina små egenheter… 😉
Men för att ge er alla och Dorrit lite ”kött på bena”, så hittade jag två youtubefilmer om mina förfäder, vilka jag ogenerat lägger ut här.
Den första är om min farfarsfar, General Rudolf Walden.

Kuriosa: vid 3.33 finns en bild på Generalen med min far i famnen. Speakern kallar honom för ”Juuso Junior”, men det är ju fel… 😉

Den andra är om min farfar:

Kuriosa på film två: Jag själv är med på en bild vid 3.39 tillsammans systern Laura och kusinerna Maria, Jaakko, Risto och Timo.
Varför min äldsta syster Riika är inte med, det kan jag bara spekulera i. Men det att varför våra yngre kusiner är inte med är lätt att förklara:
De var inte födda än!
Noterbart är också bilden vid 0.40: min mor är med i familjebilden och sitter längst till höger. Kul upptäckt!

Tjingeling!

 

Min hunn…

Asta, min fem och en halv månad gamla Basset Artésien Normand konstaterades efter en viss hälta drygt en månad sedan att lida av ”short ulna syndrome”. Operation eller avlivning var beskedet. Och om hon skulle kunna bli en jakthund efter operationen, så var chanserna på sin höjd fifty/fifty.

img_6654

Nåja, även en hund skall få sin chans, för hon verkligen förtjänar sin chans. (Själv har jag fått många chanser i livet, utan att alltid förtjäna dessa, men det är en annan story… 😉 )
Så veterinär Gustaf Svensson opererade henne idag på Blå Stjärnans Djursjukhus i Göteborg.
Gustaf ringde precis och meddelade att han är mycket mer optimistisk nu än vad han var i morse. Benet var stabilare i armbågsleden än vad röntgen hade visat, skruven där sitter bra istället för prognosens sådär…
Så jag hämtar en konvalescenshund imon och stålsätter mig för att tråka ut henne i sex veckor till och börja med. Men jag gissar att hon klarar sig bra i alla fall mentalt: Hon har redan blivit till en kontorshund med husse, så nu skruvar vi ner aktivitetsnivån även hemma.
Det positiva är att man behöver inte ha ångest nu när man inte tar hunden med sig…
Det negativa är att man oftast vill ha hunden med sig…

Krya på dig Asta!