Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Basset artésien normand’

Asta, En basset artésien normand. Här utan uppdrag.

Ljusare kvällar nu, så man hinner en vända med både med och utan hund samma kväll.
Hundrundan idag bestod av ett spår för Asta, (som för övrigt är haltfri efter operationen! :-).

Jag gör lätta/korta spår för henne, för att hon ska få glädjen att lyckas. Men likväl har spåren omfattat både bloduppehåll och övergång i blött och över väg. Och vinklar, givetvis. Hon fungerar. Öppen klass i sommar och sen ett par ettor där. Champion om ett år, det lovar vi, så bra är hon.
Nu lägger vi till återgång, återgång utan blod samt låter spåren kallna lite. Hittills har vi gått på färska spår (under 30  min).

Och så var det en tur utan hund. Börjar strax efter solnedgången och går till västergärdet. Hittar en get. Går vidare nordost, hittar en knappebock, en långhornat sextaggare, en spetsbock, en get till och ytterligare ett ospecificerat rådjur. Och utöver dagens sextaggare, så har jag en till på marken: den fotograferade jag från köksfönstret igår:

Pang!

Bocken Bengt af Ekedal

Suddig bild på Bengt

Suddigt, men kolla längden på hornen.

Och nej, detta är inte samma djur som dagens sexa. Dagens sexa fejade 40 meter framför mig och gårdagens bock hade ju fejat sig längre fram än dagens sexa. Denna har jag döpt till Bengt, knappbocken heter givetvis Knatte, och de två emellan heter då följaktligen Fnatte och Tjatte. Den andra sexan måste jag få en ny titt på innan vi sätter namn på honom. All kött smakar bättre om man vet namnet på individen… 😉

Read Full Post »

Asta af Ekedal är min Basset artésien normand. Egentligen heter hon Norrbergets Nova, men jag ville ha ett hund namn med ett ”s” i, och Asta var det första jag kom på.
Hon opererades förra veckan då i hennes höger framben utvecklades ett litet fel som heter ”short ulna syndrome”. Eller litet och litet: Operation eller avlivning var veterinärens besked. Så det blev operation. Nu efter en vecka är hon lite halt, men själv funderar hon inte på sitt ben längre. Konvalescenstiden sattes till 6-8 veckor, av vilka fyra första i vila. Endast koppelpromenader för rastning bara. Och det håller vi.

Idag släppte jag henne ut på balkongen och se där; hon spanar in två rådjur och börjar skälla!! Husse var glad, djupt och grovt skall  och intresse för rätt vilt. Blir det ordning på benet så ska det nog bli en jakthund fröken Asta!

Read Full Post »

Asta, min fem och en halv månad gamla Basset Artésien Normand konstaterades efter en viss hälta drygt en månad sedan att lida av ”short ulna syndrome”. Operation eller avlivning var beskedet. Och om hon skulle kunna bli en jakthund efter operationen, så var chanserna på sin höjd fifty/fifty.

img_6654

Nåja, även en hund skall få sin chans, för hon verkligen förtjänar sin chans. (Själv har jag fått många chanser i livet, utan att alltid förtjäna dessa, men det är en annan story… 😉 )
Så veterinär Gustaf Svensson opererade henne idag på Blå Stjärnans Djursjukhus i Göteborg.
Gustaf ringde precis och meddelade att han är mycket mer optimistisk nu än vad han var i morse. Benet var stabilare i armbågsleden än vad röntgen hade visat, skruven där sitter bra istället för prognosens sådär…
Så jag hämtar en konvalescenshund imon och stålsätter mig för att tråka ut henne i sex veckor till och börja med. Men jag gissar att hon klarar sig bra i alla fall mentalt: Hon har redan blivit till en kontorshund med husse, så nu skruvar vi ner aktivitetsnivån även hemma.
Det positiva är att man behöver inte ha ångest nu när man inte tar hunden med sig…
Det negativa är att man oftast vill ha hunden med sig…

Krya på dig Asta!

Read Full Post »

Inte ens en hund är piggelin varje morgon… Asta var ytterst trögstartat idag och inte har hennes dag blivit bättre heller: morgonhumöret har hängt med hela dan. Dags för en köttbulle kanske?? 😉

Read Full Post »

Jag har haft mycket ångest över mitt tafatta och krångliga sätt att ta hand om min hund Asta, en basset artesién normandie. Hunn är helt jävla underbar och jag är bara tafatt. MEN, hör nu och stå still: Vi körde hennes första viltspår idag. Rådjursklöv, blod och snö.
Och jag skulle INTE säga nåt, inte ens rycka i linan. Så här gick det:

Vi tittar vidare… Stocken där ovan var ju nåt hemskt för en valp som är i spökåldern. När jag drog spåret, så såg jag inte ens stocken… så pass olika är våra verklighetsbilder.

OK, vi rullar vidare…När vi var över den hemska stocken, så kom vi ut på vägen. Ett dike. Fan, måste jag över det? Kan vi inte gå hem och krama vedspisen? Jag höll käft och tänkte bara att ”jobba hunn”… Hon tog vinkeln bra, även om hon är valpig: koncentrationen är inte av mästarklass.

Sen var vi framme och husse gick i spinn!!! 🙂

Att äga en hund är inte bara skit… 😉

 

Read Full Post »

Hello followers and wannabees! Markisen af Ekedal här!

Long time no blog, men här kommer en uppdatering från de västgötska skogarna…
För det första ber jag om ursäkt för att jag inte har skickat så många sms/mms i helgerna. Svarar dåligt med. Eller inte.
Men 4G-nätet här är si&så och det är inte alltid att man vet att vad man har fått iväg. Visserligen kan ni läsa detta nu och det är tack vare en hackig förbindelse via en 4G-router. Funkar på en nivå som kan jämföras med 2000-talet. Så nu vet ni.

Fick en julkalender i present av min vän Björn ”Hultarn” i början av december.

Från Björn

24 godingar… eller 22 då, nån var odrickbar även för mig

Han är väl informerad om mina böjelser och behov, så vad passade mig bättre än 24 flaskor rom? Näe, ingenting! Har nu betat av 20 av 24 flaskor (lugn, det är bara 2 cl per flaska… 😉 ) och en favorit stannar i minnet, nr. 17.

Jobbigt namn på skiten...

Summum Sauterne Cask Finish. I vårt serie om enkla namn…

Summum Sauterne Cask Finish från Dominikanska Republiken. En liten söt sak och såna gillar jag ju…

Gillar ni att gå i skogen? Jag med! Gillar ni att gå i vilse?? Inte jag heller. Tog avsiktligen en sväng utanför både kartan och ”mitt”. Var ju säker på att hur bäckarna gick och åt vilket håll dom rann. Fast det stämde inte där ute i skogen. Tänkte gå två kilometer men det blev fem. Hunden var inte glad och jag fick bära henne lite för att muntra upp henne. Så gjorde aldrig mina befäl.

Valpjäveln

Som en GP… Nyss hemburen. Och korven till höger är en hundleksak.

Asta heter ju hunden. Fast hon har lite andra namn också. Som frk. Infidel. Hon gosar med vem som, inklusive en vedspis.
Eller frk. Spruta: Tar du upp henne i syfte att ta ut henne, så kissar hon ner sig. Och dig.
Turligen är hon jaktintresserad, för det var som en jakthund hon införskaffades. Och så läser hon. Här har hunn precis läst en jakttidning.

Titta, hon läser!

Klar med tidningen??

Annars så är livet på Ekedal en fröjd utöver det vanliga. Det hemskaste är att det känns som att jag har alltid bott här. Fast i Tranemo känner jag mig uttittad: Helt klart är att Tranemo vet att jag inte är härifrån. Men jag hör hit nu, så get used to it! 😉

I väntan på egna jakträtter får jag nöja mig att jaga inomhus här på Ekedal. Fick några fällor i plast av en vän, men de var… ja, värdelösa. Numera utgör modellen en förbättringsstudie på Chalmers och jag återgick till förra årtusendets mest sålda modell.

Tot Maus

Got you. Both!

När jag nu ändå var i Tranemo, så passade jag på att klippa mig. Jag brukar utsätta mig för frisörer när jag är utomlands och har klarat av både amerikanska och kenyanska klippningar, så vad kunde en klippning i Västergötland göra? Säg det, men killen ler i alla fall.

A hair day...

Nyklippt

Nya promenader imon, familjehelg till trettonhelgen och nu lite mat. Skrev längre än vad jag hade tänkt mig och ber om ursäkt för det.

Tjingeling!

Read Full Post »

En retriever??

Kan det vara så att min basset är egentligen en retriever??

En bra sådan iaf för att vara knappt elva veckor!

Read Full Post »

Older Posts »