På Facebook och i andra medier får man ofta läsa inlägg från stolta föräldrar när barnet har lärt sig att gå, cykla utan stödhul, överlevt slagsmål med grannpojken, tagit simborgarmärket eller skorna i rätt fot, och bägge två då! Eller klarat av nåt annat stort.
Bra så, men idag är det min tur att skryta och ni andra kan slänga er i väggen eller gräva en grop i valfri storlek och lägga er där.
Min yngsta dotter Alice, har klarat sina första tre år på universitetet.
Vår Fil.Kand. 2017. Fiskandes här 2005.
Sånt belönas med en fil.kand. I hennes fall inom kognitionsvetenskap, LIU.*
(ja, ni fattar; inte ens jag fattar!) Hon tar sin examen 10/6 2017 och pappa är så S-T-O-L-T! Precis lika stolt när Lillie tog sin fil.kand 2015 och när Liv tog sin 2008.
Jag lär lipa stort efter examenssittningen och gör det med glädje och stolthet.
*) Linköpings Universitet.
Halvdjupt och helgalet av JW 