Jepp, för typ femtielfte gången stängde jag av Facebook från mitt liv.
Tidigare av anledningen att jag stört mig på nåt, eller mest kanske för att jag har stört mig på det att FB var en tidstjuv. Men nu är det andra bullar.
När FB vägrar att kommunicera med mig samt att det kommer ut (verifierad) information om att FB ser ser dina mail, dina sms, samt kan logga dina samtal, så då är det slut. För gott. Jag som inte ens accepterar ett ICA-kort, har frivilligt, men dock ovetandes, släppt denna gökunge in i mitt digitala liv.
Så jag sa upp skiten. Nu tar det dock 14 dagar innan Blufferbergs trupper har tid att bemöda sig med min begäran. Loggar jag in under denna tid, så förmodligen reverseras hela processen. DET kommer inte att hända.
Bye bye Mr. Zucker-Blufferberg
En god vän till mig skrev så träffande till mig (ja, givetvis utspelade detta sig på Facebook! 😉 ) att
”om tjänsten är gratis, så är det du som är produkten”. Det tog mig några minuter att ta in det.
Efter ytterligare några dagar insåg jag att om jag ska sälja mig själv, så ska jag göra det själv: Inte en Mr. Blufferberg från Seattle.
– – –
Eftertankens kranka blekhet: Köper själv reklam till riktade målgrupper hos Mr. Blufferberg. Och ja, det funkar. Men min information är jag inte villig att dela längre. Dubbelmoral? Ja. Och först i världen med det.
