Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Tranemo’

Nästa pass att redovisas är ”Västergärdet”. Har satt dit två torn, stället bär två passare och för vindvariansens skull kunde man sätta dit två torn till.
Antal jägare de facto på bockjakten kanske blir bara en, kanske två. Området är cirka 10 ha, hälften kalhygge, hälften vall.

I dagens spaning hittades det två småbockar och dessa är något sånär stammisar.
Nedan brinken (kalhyggebilden) håller en större skogsbock till, en synnerligen varsk en.
Har bara sett den springandes, dock inte idag, men lovar att det är en sexa.
Vid den fortsatta spaningen sågs det idag en tydlig sexa, med inåtböjd högerhorn, vid fyråkerpasset.

Så djur finns det. So stay tuned… 🙂

Tjingeling!

Annonser

Read Full Post »

Bock här? 100 %

Lagårn

Ett nytt pass igen. ”Ladugården” kan vi kalla den. Eller ”Navetta” då…
En knappbock och en sexa uppehåller sig här varannan dag. Ingen skytt kommer vilse heller…

Read Full Post »

Trots den finska rubriken, så är inlägget på svenska…

Som den godsägare man är, så har jag fixat lite pass till mina finska och uppländska vänner. Kommer att redovisa dessa här med bild och allt.
Namn på passen har jag med, förväntningar likaså. Första nya passet presenteras här, Fyråkern:

Fyråkern heter passet. Kunde också heta ”krysset” eller ”fyrvägskrysset”.
Fyra vägar, fyra åkrar, ni fattar.

Har en bild till från samma ställe:Bilderna här är mot sydväst och nordväst. Vyerna, åkrarna och möjligheterna är lika bra åt andra hållet.
Chanserna att det kommer rådjur till bockjakten? 100 %. Att det kommer en bock? 90 %.

Fortsättning följer…

 

Read Full Post »

Telefon ringde i helgen. Det gör den varje helg. Ni som följer bloggen då&då är medvetna att min svarsfrekvens på mobilen utanför kontorstiderna är minst sagt sisådär, i alla fall gällande okända mobilnummer.
Nu kom samma nummer med en inrigning tre gånger. På den fjärde svarade jag ute på fälten, där jag faktiskt hade både täckning och minilagerprislistan i beredskap.

Kände igen rösten med det samma. Det var Dorrit, Dorrit Odén, tidigare ägare av Ekedals Säteri. Senaste ägarnas mormor och svärmormor (??) om man nu kan så säga.
Dorrit och hennes man köpte Ekedal i början av 70-talet. Renoverade stället och flyttade hit. Bjöd på herrgårdsmiddagar och andra finare kalas. De beskylldes att vara lite av ”gröna vågare” men jag som känner Dorrit vet att det inte var så. Att få en ”city-girl” som Dorrit att stanna i Sjötofta, så var det bra att ha en herrgård. Så gröna vågen? Nej.
Nåja, Dorrit och Lasse hade ju redan bott en vända i Sjötofta, men i och med köpet av Säteriet blev de här för gott.
Gott så, för de har verkligen satt både intryck, avtryck och spår på Ekedal.

Hon ursäktade sig genom att presentera sig, men det var ju överflödigt. Hon undrade ifall jag kom ihåg henne och den dära pärmen med lite Ekedalshistorik som jag hade förevisats vid visningen? ”-Ja på allt” sa jag, varefter hon undrade ifall jag kunde komma och hämta detta och titta lite på saker.
En underbar inbjudan av en dam på 80+! Jag förstod direkt att det var inte frågan om att sticka handen genom dörrspringan och dra, varför jag avtalade en tid som passade både Dorrit och och mig. Så idag åkte jag till Dorrit. Punktligt 18.00 backade jag in på hennes uppfart, möttes av ett varmt leende och ett uppdukat bord med en smörgås på färsk hummer (ja, Dorrit är en västkustdega från Göteborg!) och kaffe och pepparkakor.

På bordet och vid soffbordet bredvid hade hon lagt upp både Ekedalska artefakter och kuriosa. Vi satte oss vid soffbordet och hon började berättelsen om sig själv och hennes man Lars, Lars som var från Sjötofta. Om Säteriet som kom till försäljning och hur de hade bestämt sig på stubinen att köpa ett ruckel utan isolering, med en handpump till vattnet i köket och utedass. Det där stället som ”alla andra” i deras situation hade satt en grävskopa i.

Ekedalskan Dorrit

Dorrit & jag

Men Lars och Dorrit hade redan varit ute efter ett större lanthus ”som inte var renoverat”. Smart då som nu. De fick huset efter lite om&men i budgivningen och en försiktig renovering vidtog. Jag som dagens ägare drar fortfarande nytta av denna ”gammeldags” -renovering: huset har sin charm kvar och det vet ni alla som har varit här.

Vi pratade i dryga två timmar. Hon är också en underbar lyssnare, ställer frågor som en reporter och låter en tala till punkt. Och jag tror inte att jag själv lyckades med nåt av det idag! Möjligen pratade jag för mycket, men det märkte jag inte, då Dorrits lyssnarförmåga är av en annan kapacitet än hos oss dagens ”ungdomar”.

Redan innan vi hade hunnit sätta oss till bords med hummersmörgåsarna, så hade hon gett mig ett antal gåvor med Ekedalsanknytning. Som frottéhandukar från en dansk väninna med invävd text ”EKEDAL”.

"det skulle dukas så på den tiden"

Handdukar & tändstickor

Likaså tändstickor med ”Ekedal” på.
– Du vet, sa Dorrit… På den tiden dukades det alltid med personliga askfat och tändstickor till varje gäst.
Jadå, hörde jag mig att säga, fast om just det hade jag ingen aning om. Jag kan knappt stava till ordet ”askfat”.
Och när slutade vi röka inne? 1985??

Och det var inte slut där. Fick en bok som heter ”Sjötofta socken historia & beskrivning” från 1951. Där går man nogsamt genom alla sockens gårdar och deras historia. Ekedalska gårdar och torp är cirka 20 sidor av bokens 400. Tungt.

Och sen! Dorrits och Lasses egen pärm! Blandat med fastighetsdeklarationer, historiska artiklar och renoveringsfakturor! Längst i botten i denna bild:

Pärmen längst ned

Högen från Dorrit

Utöver dessa gåvor, så fick jag också låna hennes privata fotoalbum i en vecka eller två. Jag ska studera, fota och läsa in mig. Och när jag klar med det, så bestämmer jag en ny date med min ”ekedalska”.

Tack Dorrit för en underbar afton! 😉

Read Full Post »

Lovade ju publikt recensera Tranemo kommuns välkomstgåva och att dessutom göra det i tidningen.
Och eftersom jag håller vad jag lovar, så här ett utdrag från dagens STT, Svenljunga Tranemo Tidning.

Nu har jag lovat att ta en paus i skrivandet av insändare, så jag håller även det löftet. Inga insändare i nästa vecka. (men sen jävlar igen… 😉 )

Read Full Post »

I mina nuvarande hembygder i Sjötofta heter husorganet STT, Svenljunga Tranemo Tidning.
Eftersom jag inte gör så mycket väsen av mig, så anmälde jag min ankomst till bygden genom en insändare förra veckan, och vips! idag var den i tidningen. Kul! Delger den här nedan i bild två, alltså till alla er som inte bor inom spridningsområdet.
Välkomstpaketet som nämns i sista stycket, var jag och hämtade i veckan. Ska skriva om den med till STT inom kort, so stay tuned! 🙂

Read Full Post »

Hello followers and wannabees! Markisen af Ekedal här!

Long time no blog, men här kommer en uppdatering från de västgötska skogarna…
För det första ber jag om ursäkt för att jag inte har skickat så många sms/mms i helgerna. Svarar dåligt med. Eller inte.
Men 4G-nätet här är si&så och det är inte alltid att man vet att vad man har fått iväg. Visserligen kan ni läsa detta nu och det är tack vare en hackig förbindelse via en 4G-router. Funkar på en nivå som kan jämföras med 2000-talet. Så nu vet ni.

Fick en julkalender i present av min vän Björn ”Hultarn” i början av december.

Från Björn

24 godingar… eller 22 då, nån var odrickbar även för mig

Han är väl informerad om mina böjelser och behov, så vad passade mig bättre än 24 flaskor rom? Näe, ingenting! Har nu betat av 20 av 24 flaskor (lugn, det är bara 2 cl per flaska… 😉 ) och en favorit stannar i minnet, nr. 17.

Jobbigt namn på skiten...

Summum Sauterne Cask Finish. I vårt serie om enkla namn…

Summum Sauterne Cask Finish från Dominikanska Republiken. En liten söt sak och såna gillar jag ju…

Gillar ni att gå i skogen? Jag med! Gillar ni att gå i vilse?? Inte jag heller. Tog avsiktligen en sväng utanför både kartan och ”mitt”. Var ju säker på att hur bäckarna gick och åt vilket håll dom rann. Fast det stämde inte där ute i skogen. Tänkte gå två kilometer men det blev fem. Hunden var inte glad och jag fick bära henne lite för att muntra upp henne. Så gjorde aldrig mina befäl.

Valpjäveln

Som en GP… Nyss hemburen. Och korven till höger är en hundleksak.

Asta heter ju hunden. Fast hon har lite andra namn också. Som frk. Infidel. Hon gosar med vem som, inklusive en vedspis.
Eller frk. Spruta: Tar du upp henne i syfte att ta ut henne, så kissar hon ner sig. Och dig.
Turligen är hon jaktintresserad, för det var som en jakthund hon införskaffades. Och så läser hon. Här har hunn precis läst en jakttidning.

Titta, hon läser!

Klar med tidningen??

Annars så är livet på Ekedal en fröjd utöver det vanliga. Det hemskaste är att det känns som att jag har alltid bott här. Fast i Tranemo känner jag mig uttittad: Helt klart är att Tranemo vet att jag inte är härifrån. Men jag hör hit nu, så get used to it! 😉

I väntan på egna jakträtter får jag nöja mig att jaga inomhus här på Ekedal. Fick några fällor i plast av en vän, men de var… ja, värdelösa. Numera utgör modellen en förbättringsstudie på Chalmers och jag återgick till förra årtusendets mest sålda modell.

Tot Maus

Got you. Both!

När jag nu ändå var i Tranemo, så passade jag på att klippa mig. Jag brukar utsätta mig för frisörer när jag är utomlands och har klarat av både amerikanska och kenyanska klippningar, så vad kunde en klippning i Västergötland göra? Säg det, men killen ler i alla fall.

A hair day...

Nyklippt

Nya promenader imon, familjehelg till trettonhelgen och nu lite mat. Skrev längre än vad jag hade tänkt mig och ber om ursäkt för det.

Tjingeling!

Read Full Post »

Older Posts »