Rubrikens förening går även under namnet ”Drömmarnas kaj”. Jag är inte helt säker ifall epitetet syftar på drömmar eller drömmare, men jag väljer den vackrare versionen, samtidigt som jag ändå väljer att nämna alternativet.
För sån är jag, lite sticksig ibland.
Vid dagens (läs: kvällens) cykeltur såg jag inte någon drömmare på plats men väl deras drömprojekt. Och här någonstans väljer den lite sticksige redaktören att se det skönt sorgliga i det hela: Alla dessa osynliga drömmare vet att deras fartyg är närmare skroten än älvutloppet. Ingen kommer att segla härifrån utan hjälp och sista seglatsen, som är tillika den nästa, är en bogsering till avstyckningen.
Men alla har vi ju halvfärdiga projekt någonstans om någonting. I stort, i smått och allt där emellan. Själv har jag påbörjat bilrenoveringar utan några som helst kunskaper. Lärde mig dock en massa av dessa projekt, både rent praktiskt och psykologiskt. Blev det färdigt nån gång? Nej. Skäms jag över det ofullbordade? Nej, inte då det begav sig och inte nu heller.
Om om ditt projekt nu står stilla och stampar, så hav tröst: många av dessa projekt har stått stilla i årtionden.
Tillbaks till Gullbergskajen. De har en hemsida, Fartygsföreningen Gullbergskajen. Den är ungefär i samma skick som den synliga delen av verksamheten, men ta en titt i alla fall. Sista meningen under fliken ”historia” är inte avsedd som komik, men blir till det.
Halvdjupt och helgalet av JW 