Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for april, 2020

När väl av-anställningsintervjun var avklarat hos Anderssons, så började jag och Knut lägga upp strategin för att göra Lunex-sortimentet känt i hela Sverige. Vi skriver nu augusti/september 1994.

Produkterna kunde jag ju sedan innan, då jag hade jobbat rent praktiskt med systemen. Detta var säkerligen avgörande också för att få möjligheten hos Knut.
Kan väl inte påstå att framgången var omedelbar, men i sakta mak fick vi större kunder och större och större andel av deras komponentinköp. Våra produkter var nya, innovativa och producentvänliga, dvs systemen var lätta att bygga och kombinera.

Vi skapade nya sätt att distribuera t ex aluminiumprofiler direkt från verk till våra komponentkunder. Det var givetvis ingenting nytt i världen, men i vår bransch var det nytt och gav konkurrensfördelar för våra mindre producenter gentemot konkurrenternas större producenter. Irritationen var betydande hos vår största konkurrent: Vi var ute och förstörde marknaden, fick vi höra.
Nåja, idag är deras distributionssätt den samma som vi satte upp på 90-talet.

Den här typen av omnämnanden från konkurrenterna var givetvis en fjäder i hatten för oss. Det totala erkännandet kom 2017 när åsyftat konkurrent köpte Lunex A/S och därmed även Lunex AB.

Själv hade jag ingenting med dessa turer att göra, då jag hade fått ett förnyat erbjudande från Bröderna Anderssons Persienntillverkning AB under våren 1997.
Erbjudandet bestod av en anställning samt en möjlighet att, på sikt, köpa företaget.
Vid detta tillfälle hade jag jobbat endast 3,5 år för Lunex och när jag lyfte frågan med Lunex sommaren -97, var det enligt mig själv minst 3-4 år för tidigt. Inte för tidigt att bli markisfabrikör och egen företagare, men för tidigt att lämna Lunex.

Men, när nu katten väl var på bordet, så var det bara att skapa de bästa förutsättningarna för Lunex AB att komma vidare utan Junior Walden, för hans tankar var redan i Varberg.
Under sommaren hittade vi en efterträdare, en annan finne som hette Pertti Pesonen. Pertti & jag jobbade ihop några månader under hösten -97, tills det var dags för mig att gå till Anderssons julen -97. I detta sammanhang vill jag nämna att Pertti stannade på Lunex i dryga 20 år. Ryggrad & Respekt.

Tillbaks till Anderssons förnyade erbjudande…

Jag hade på skissat på en säljutbildning till våra kunder. Detta skulle gå av stapeln i januari -97, men antalet anmälda var så lågt att jag valde att blåsa av arrangemanget. Ett bolag som hade anmält sig var Anderssons från Varberg. Jag ringde till delägaren Sture Andersson och berättade att vi ställer in.
-Det var lika bra det, fräste han, och ni som känner till Stures sätt att vara, så fräser han ju inte.

Vidare berättade han att den som han hade anställt istället för mig 1994, hade precis sagt upp sig. Jag förstod allvaret i deras situation: vi är precis inför säsongsstarten och påläggskalven säger upp sig. Slutar. Drar & försvinner.

-Herregud, vad ska ni göra nu då, frågade jag.
-Vi ha hade tänkt att du skulle komma och ta över, svarar Sture
-Hmm… tack för omnämnandet, men situationen är lite annan idag, svarade jag och tänkte på utvecklingen jag hade getts möjligheten till hos Knut:
Jag jobbade ensam, rapporterade direkt till moderbolagets styrelse och VD, och hade det väldigt fritt arbetsmässigt. Inga överrockar här inte och jobbet blev gjort. Varför skulle jag nu börja banka persienner igen?

Det gick några veckor. Sture ringde. Nu var han sitt gamla vanliga igen: Försiktig och försynt.

-Juu, vi har pratat här nu, och vi menar allvar: Vi vill att du ska komma och ta över.

Vi bokade ett möte i Varberg till nästkommande vecka.

 

 

To be continued…

Read Full Post »

Tänkte ge er en berättelse om mitt liv med markiser. ”A long story”, som ni vet, men jag testar.

Jag fick anställning hos Florence och Gustaf Köhler vårvintern 1991 som markisbyggare. De drev ett bolag som då hette nåt i stil med ”Markisbolaget i Tvååker”. Själv trodde jag att anställningen var för säsongen, men under vårens gång kom det fram att bolaget hade tänkt det hela på ett annat sätt och anställningen var avsedd som tillsvidare.

Jag kapade profiler och byggde fönstermarkiser det första året, för att sedermera packa detaljer, göra persienner och bygga terrassmarkiser. Nån enstaka ”off season”-montering hanns det också med. Monteringar var inte nån favorit, men man lärde ju sig hur produkter fungerar ute hos kunderna, så bra så.

Bolaget var föremål för en generationsväxling när nästa generation Köhler, Anders och hans hustru Helén, skulle ta över. Och det gjorde de också.
Någonting hände dock våren/sommaren 1994 och uppgörelsen mellan generationerna Köhler sprack eller blåstes av. All personal sades upp och min bana på detta markisbolag tog slut i och med semesterstängningen samma sommar. Har en vag minnesbild att jag var och hjälpte till i nån helg även under hösten 1994, men är inte helt säker på det. (Och kan inte fråga Florence eller Gustaf heller, då båda är bortgångna sedan några år.)

Säkert är dock att jag fick en anställning under hösten -94 för att börja i Varberg på ett företag som då hette ”Bröderna Anderssons Persienntillverkning AB” till årsskiftet -94/95. Några månader på A-kassa kunde man ju överbrygga med, fast samtidigt hade jag varit i kontakt med en herre som heter Knut Mork. Knut drev, tillsammans med sin far Angel, ett företag i Norge som hette Lunex A/S och de tillverkade markiser och markiskomponenter.

När allt var i gungning på Markisbolaget i Tvååker, så gläntade jag idén till Knut att jag kanske kunde jobba med deras produkter i Sverige? Följdfrågorna från Knut omfattade givetvis också ett ”varför”, då jag hade ju redan jobb i markisbranschen? Dialogen blev förtrolig och jag informerade om min situation, uppsagd som jag var, och denna information var nyheter för Knut. Vid tiden var Tvååker Lunex största kund på markiskomponenter och balanserna var givetvis djupa mitt på sommaren…

Min dialog med Knut fortsatte över sommaren, samtidigt som jag hade dialog med Anderssons i Varberg. Och när dialogen med Anderssons ledde till ett avtal om kommande anställning, tog jag kontakt med Knut, för att blåsa av vår pågående förhandling.
Meddelade honom att jag har valt en annan väg, varvid det inte var lönt att diskutera mera. Knut tyckte inte om vad han hörde; möjligen hade han redan mentalt bestämt att ha Junior Walden som sin man på ”östfronten” för att bekämpa den ”Permafrost” som rådde där…

– Faxa upp dina krav, så tittar vi på det, sa Knut till slut och jag gjorde så. Dock bytte jag SEK mot NOK och la på en tusenlapp på min lön och faxade upp skriften till Knut. Timmen senare var jag anställd av Lunex A/S som exportsäljare av markiskomponenter, med ansvarsområde Sverige.
Alla mina problem var lösta. Dock skulle jag behöva åka till Varberg och göra en storpudel av mitt löfte att börja jobba hos Anderssons…

Tog tjuren vid hornen och ringde och bokade ett möte med Sture och Inger, Stures hustru och dåvarande VD på ”Brödernas”.
Var egentligen helt beredd på en utskällning och svekdebatt, kände kanske själv att det var jag värt. Men å andra sidan, de hade ju erbjudit anställning först några månader längre fram, varvid en lucka uppstod och jag kunde spekulera (och till och med förhandla) vidare med andra intressenter.

La fram min sak att jag inte kunde ta anställningen, då jag hade fått ett annat jobb hos Lunex…
Det blev inga glada miner, dock inte några sura heller, men nån kramkalas blev det inte heller.
Sture beklagade, Inger önskade mig lycka till och uttryckte att hon tyckte att jag gjorde rätt som tog ett sådant jobb. Jag pudlade några gånger till, tackade för möjligheten som jag nu tackade nej till och la säkert till nåt annat svammel och backade ut ur rummet och nedför trappan.

Nere på gatan stod min några månader tidigare köpta begagnade Volvo 745, MRA 581. Min första bil som alltid startade.
Två år senare hade jag kört 10 000 Lunexmil med bilen och skulle få min första tjänstebil. Med Air Condition.

 

 

To be continued…

Read Full Post »

Ja, det finns sånt med, redan. Vi börjar med denna:

Sen kan vi ta ett svenskt skämt med:


Kåråna eller "Ingvar"??
Den kunde ju heta ”Ingvar” med… 😉

Tungt? Kränkt?? Skämt om döden har alltid funnits.

Read Full Post »