När väl av-anställningsintervjun var avklarat hos Anderssons, så började jag och Knut lägga upp strategin för att göra Lunex-sortimentet känt i hela Sverige. Vi skriver nu augusti/september 1994.
Produkterna kunde jag ju sedan innan, då jag hade jobbat rent praktiskt med systemen. Detta var säkerligen avgörande också för att få möjligheten hos Knut.
Kan väl inte påstå att framgången var omedelbar, men i sakta mak fick vi större kunder och större och större andel av deras komponentinköp. Våra produkter var nya, innovativa och producentvänliga, dvs systemen var lätta att bygga och kombinera.
Vi skapade nya sätt att distribuera t ex aluminiumprofiler direkt från verk till våra komponentkunder. Det var givetvis ingenting nytt i världen, men i vår bransch var det nytt och gav konkurrensfördelar för våra mindre producenter gentemot konkurrenternas större producenter. Irritationen var betydande hos vår största konkurrent: Vi var ute och förstörde marknaden, fick vi höra.
Nåja, idag är deras distributionssätt den samma som vi satte upp på 90-talet. Och marknaden är inte förstörd…
Den här typen av omnämnanden från konkurrenterna var givetvis en fjäder i hatten för oss. Det totala erkännandet kom 2017 när åsyftat konkurrent köpte Lunex A/S och därmed även Lunex AB.
Själv hade jag ingenting med dessa turer att göra, då jag hade fått ett förnyat erbjudande från Bröderna Anderssons Persienntillverkning AB under våren 1997.
Erbjudandet bestod av en anställning samt en möjlighet att, på sikt, köpa företaget.
Vid detta tillfälle hade jag jobbat endast 3,5 år för Lunex och när jag lyfte frågan med Lunex sommaren -97, var det enligt mig själv minst 3-4 år för tidigt. Inte för tidigt att bli markisfabrikör och egen företagare, men för tidigt att lämna Lunex.
Men, när nu katten väl var på bordet, så var det bara att skapa de bästa förutsättningarna för Lunex AB att komma vidare utan Junior Walden, för hans tankar var redan i Varberg.
Under sommaren hittade vi en efterträdare, en annan finne som hette Pertti Pesonen. Pertti & jag jobbade ihop några månader under hösten -97, tills det var dags för mig att gå till Anderssons julen -97. I detta sammanhang vill jag nämna att Pertti stannade på Lunex i dryga 20 år. Ryggrad & Respekt.
Tillbaks till Anderssons förnyade erbjudande…
Jag hade skissat på en säljutbildning till våra kunder. Detta skulle gå av stapeln i januari -97, men antalet anmälda var så lågt att jag valde att blåsa av arrangemanget. Ett bolag som hade anmält sig var Anderssons från Varberg. Jag ringde till delägaren Sture Andersson och berättade att vi ställer in.
-Det var lika bra det, fräste han, och ni som känner till Stures sätt att vara, så fräser han ju inte.
Vidare berättade han att den som han hade anställt istället för mig 1994, hade precis sagt upp sig. Jag förstod allvaret i deras situation: vi är precis inför säsongsstarten och påläggskalven säger upp sig. Slutar. Drar & försvinner.
-Herregud, vad ska ni göra nu då, frågade jag.
-Vi ha hade tänkt att du skulle komma och ta över, svarar Sture
-Hmm… tack för omnämnandet, men situationen är lite annan idag, svarade jag och tänkte på utvecklingen jag hade getts möjligheten till hos Knut:
Jag jobbade ensam, rapporterade direkt till moderbolagets styrelse och VD, och hade det väldigt fritt arbetsmässigt. Inga överrockar här inte och jobbet blev gjort. Varför skulle jag nu börja banka persienner igen?
Det gick några veckor. Sture ringde. Nu var han sitt gamla vanliga igen: Försiktig och försynt.
-Juu, vi har pratat här nu, och vi menar allvar: Vi vill att du ska komma och ta över.
Vi bokade ett möte i Varberg till nästkommande vecka.
To be continued…
Halvdjupt och helgalet av JW 