Ibland tar man ett bra beslut. Igår och idag lyckades jag med en hel serie bra beslut.
Auktionisten hade kommit på att verkstadsföreståndaren hade ledigt på fredagen. Då kunde la vi ta å jaga… Ja men vad fan, det passar ju.
Alltså in till chefen och tala om att jag inte kommer på fredagen. Inga invändningar där… 😉
Så igår kväll betackade man sig flera timmar med gratis mat och sprit, och ägnade sig bara åt förberedelser… Nåja, jag var på gratisbuffén med, men bara i en timme. 🙂
Upp i ottan, dvs 05.42, koka kaffe och sen iväg till Mellersta Hallands inland, även om den definition inte är helt korrekt för dagens samling, så använder vi den i detta sammanhang: då vet ni i alla fall att i vilka härader vi rör oss i.
Tog väg 156 dit och kan säga att det är ingen höjdare. Hyssna är mörkt, kallt och regnigt, för att bara nämna en håla längs den väg som vägverket glömde ungefär samtidigt dom bytte namn till något annat.
Höll mig på vägen och anlände i tid. Rutten är två mil kortare än den alternativa vägen, som fortfarande åtnjuter statligt underhåll. Att det blev den längre vägen hem, det fattar ni.
Auktionisten släppte först. Hunden alltså. Första såten var lite blåsig och mycket tom. Bortsett från de 5 rådjur som verkstadsföreståndaren fick se i två ekipage. Återsamling i ett litet, någotsånär romantiskt hus, lite kaffe och nya ränkor planerades. Här nånstans kändes det att dagen hade börjat lite tokigt, då ”kungssåten” var tom. Det låg nästan ingen förväntan i luften, utan vi skulle jaga för att vi hade bestämt så.
Auktionisten d.ä. släppte denna gång, och hans hund tog som brukligt gott och väl minst fyra minuter på sig innan det var upptag och full gångstånd mot fabrikörens pass. Upptaget var endast 250 meter från mig och närmade sig lika fort som en femhundring försvinner en lördagkväll.
De kommer rätt på mig, hinner jag se i GPS:en, innan jag la tekniken åt sidan. Hukar mig lite för att se under grangrenarna. Inget än. Backar fem meter, så att jag kan täcka skogsvägen med, ifall älgarna vinklar från mig. För vi hoppades på ju att det var älgar, då det var endast kalv vi hade lov att skjuta denna dag. Ångrar detta instinktivt och går åter mina fem meter in på den lilla skogsmaskinsvägen som tiden hade gett ett vackert mosstäcke.
Ser först hunden, för stunden tyst. Sen kommer en älg in på den gamla skogsmaskinsvägen, endast trettio meter från mig. Älgen vinklar rak emot mig och under några väldigt korta tidsenheter måste jag nu bedöma huruvida detta är ett skjutbart vilt, dvs en årskalv, eller en vuxen men ack’ så liten fjoling. När älgen är på fem meter, så har den fortsatt inte koll på mig. Här fattar jag att trots avsaknaden av en älgko, så är detta en kalv. Jag skjuter. Och meddelar sedan i radion att ”det är klart, samling hos Junior”.
Min första älg sköt jag på motsvarande avstånd. Situationen är väl lite ”vild” när viltet är så nära, och det händer oftare på grisjakt än på älgjakt. Likväl är det spännande med närkontakt, oavsett vilt.
Men sen kommer jaktens bästa ögonblick: När dina jaktkamrater kommer för att gratulera. Gratulationerna är uppriktiga och värmer ens hjärta till dess största djup. Auktionisten d.ä. öppnar alltid med ”vad har du nu ställt till med?”, innan kardanen kommer fram. Verkstadsföreståndaren som normalt är en man av få ord, var idag mycket stolt över sin mera oerfarna jaktkamrat. Auktionisten log sitt bredaste leende redan från vägen, när adepten hade lyckats igen.
Är nu hemma i Göteborg och skriver detta. Skall ägna mig åt city-aktiviteter imon. Såsom sport och kultur.
Roligt, men ibland saknar man lite av landsorten med alla dess möjligheter.
Jag önskar er alla som jagar imon en riktig skitjakt och hoppas på ett återseende i en skog nära dig!
Tjingeling!
Halvdjupt och helgalet av JW 