Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for januari, 2016

Ibland tar man ett bra beslut. Igår och idag lyckades jag med en hel serie bra beslut.

Auktionisten hade kommit på att verkstadsföreståndaren hade ledigt på fredagen. Då kunde la vi ta å jaga… Ja men vad fan, det passar ju.
Alltså in till chefen och tala om att jag inte kommer på fredagen. Inga invändningar där… 😉

Så igår kväll betackade man sig flera timmar med gratis mat och sprit, och ägnade sig bara åt förberedelser… Nåja, jag var på gratisbuffén med, men bara i en timme. 🙂
Upp i ottan, dvs 05.42, koka kaffe och sen iväg till Mellersta Hallands inland, även om den definition inte är helt korrekt för dagens samling, så använder vi den i detta sammanhang: då vet ni i alla fall att i vilka härader vi rör oss i.

Tog väg 156 dit och kan säga att det är ingen höjdare. Hyssna är mörkt, kallt och regnigt, för att bara nämna en håla längs den väg som vägverket glömde ungefär samtidigt dom bytte namn till något annat.
Höll mig på vägen och anlände i tid. Rutten är två mil kortare än den alternativa vägen, som fortfarande åtnjuter statligt underhåll. Att det blev den längre vägen hem, det fattar ni.

Auktionisten släppte först. Hunden alltså. Första såten var lite blåsig och mycket tom. Bortsett från de 5 rådjur som verkstadsföreståndaren fick se i två ekipage. Återsamling i ett litet, någotsånär romantiskt hus, lite kaffe och nya ränkor planerades. Här nånstans kändes det att dagen hade börjat lite tokigt, då ”kungssåten” var tom. Det låg nästan ingen förväntan i luften, utan vi skulle jaga för att vi hade bestämt så.

Auktionisten d.ä. släppte denna gång, och hans hund tog som brukligt gott och väl minst fyra minuter på sig innan det var upptag och full gångstånd mot fabrikörens pass. Upptaget var endast 250 meter från mig och närmade sig lika fort som en femhundring försvinner en lördagkväll.

De kommer rätt på mig, hinner jag se i GPS:en, innan jag la tekniken åt sidan. Hukar mig lite för att se under grangrenarna. Inget än. Backar fem meter, så att jag kan täcka skogsvägen med, ifall älgarna vinklar från mig. För vi hoppades på ju att det var älgar, då det var endast kalv vi hade lov att skjuta denna dag. Ångrar detta instinktivt och går åter mina fem meter in på den lilla skogsmaskinsvägen som tiden hade gett ett vackert mosstäcke.
Ser först hunden, för stunden tyst. Sen kommer en älg in på den gamla skogsmaskinsvägen, endast trettio meter från mig. Älgen vinklar rak emot mig och under några väldigt korta tidsenheter måste jag nu bedöma huruvida detta är ett skjutbart vilt, dvs en årskalv, eller en vuxen men ack’ så liten fjoling. När älgen är på fem meter, så har den fortsatt inte koll på mig. Här fattar jag att trots avsaknaden av en älgko, så är detta en kalv. Jag skjuter. Och meddelar sedan i radion att ”det är klart, samling hos Junior”.

Kalv i Kalv... Alltid lika roligt att säga det!Min första älg sköt jag på motsvarande avstånd. Situationen är väl lite ”vild” när viltet är så nära, och det händer oftare på grisjakt än på älgjakt. Likväl är det spännande med närkontakt, oavsett vilt.

Men sen kommer jaktens bästa ögonblick: När dina jaktkamrater kommer för att gratulera. Gratulationerna är uppriktiga och värmer ens hjärta till dess största djup. Auktionisten d.ä. öppnar alltid med ”vad har du nu ställt till med?”, innan kardanen kommer fram. Verkstadsföreståndaren som normalt är en man av få ord, var idag mycket stolt över sin mera oerfarna jaktkamrat. Auktionisten log sitt bredaste leende redan från vägen, när adepten hade lyckats igen.

IMG_3804 IMG_3822Är nu hemma i Göteborg och skriver detta. Skall ägna mig åt city-aktiviteter imon. Såsom sport och kultur.
Roligt, men ibland saknar man lite av landsorten med alla dess möjligheter.

Jag önskar er alla som jagar imon en riktig skitjakt och hoppas på ett återseende i en skog nära dig!

Tjingeling!

Annonser

Read Full Post »

I helgen kom det fram att både DN och Polisen hade mörkat uppgifter om sexuella övergrepp och/eller trakasserier under en festival i Stockholm i somras. Och här har DN tur: Polisens mörkläggning och förklaringen till den samma är etter värre än DNs egen flathet, då DN duckar bakom anonyma källor och uppgifter vilka deras ”journalistkår” inte lyckades (Läs: orkade) verifiera i somras. Så anser DN sig vara ”off the hook” och kan dreva vidare mot polisen. Nåja, nåt ska DN också lyckas göra rätt i den här härvan, men lite mer om DNs övriga rätt och fel kommer senare i texten.

Polisens förklaring ”att man vågar ibland inte säga som det är, för att vi tror att det spelar Sverigedemokraterna i händerna”.
Just nu har man spelat Sverigedemokraterna i händerna. Big time.

Polisen förklarar deras politiska vision 2016, som har tydligen tillämpats redan 2015.

Polisen förklarar deras politiska vision 2016, som har tydligen tillämpats redan 2015.

Och vad gör åklagaren nu? Ju, snabbt som attan hittar man den skyldige! I en rättsstat hade den skyldige varit antingen den ovan citerade polischefen Peter Ågren. Det är det minsta kravet. Time out för honom, utan en bortre parentes.
Eller så kan man ta stolen ifrån hans chef och begrava honom i en utredning i en lämplig källare. För gott alltså.
Eller så sparkar man den allmänt svajige rikspolischefen Dan Eliasson. Eller så går man vidare och sparkar hans chef, civilminister Anders Ygeman.

Men nej för helvete: Man hittar den skyldige i en pojke på 15 år! Här har vi polisens syndabock! Lagom en dag efter att hela havet började storma för vår polismyndighet. Synnerligen passande: Nu kan vi flytta ljuset åter till det aktuella brottet och vi har ju hittat honom och han ska snart få sitt straff. Men en fråga bara: vad hände med de resterande 37 anmälningar?

Nåja, nu har ju polisen gjort sitt jobb vi kan gå vidare med våra liv.

Fast det kan vi inte. För ingenting är normalt längre.

Nu har vi officiellt en åsiktspolis: Det är alltså inte en PK-maffia anfört av Hanna Fahl eller Gudrun Schyman eller Henrik Schyffert. Nej, det är vårt eget polisväsende som bestämmer att vad vi får tycka. Den här vägen, som den snart före detta polischefen Peter Ågren pekar ut, leder direkt till en bokbål. Resten kan ni räkna ut själva.

Det jag försöker sätta fingret på i texten ovan demokratin. Polisens jobb är att se till att lagarna följs, inte att skapa åsiktszoner, ej heller att skapa komfortzoner för sig själva: Arbetet skall göras oavsett. Likväl som ni ska bura in kriminella oavsett hudfärg, så likväl ska ni bura in kriminella oavsett deras politiska åsikter. I den avsikten får ni inte göra skillnad på en socialdemokrat eller en sverigedemokrat. Verkar vara klart som korvspad för de flesta, utom polisen själv. Och nej, detta är inte en engångsföreteelse: ni har ju hållit register tidigare, baserat på etnicitet. Nu mörkar ni både brott och uppgifter, baserat på etnicitet.

Den drastiska slutsatsen blir då att det är OK att trakassera svenska tjejer, om man inte själv är etnisk svensk. Detta för att polisen anser det besvärligt att utreda dessa brott på grund av den misstänktes kulturella bakgrund och hudfärg!
Då tycker jag att norrlänningarna skall få bränna hemma och att finnarna skall få dricka på allmän plats, samt att danskarna får röka inne. Och att holländarna skall få röka vad dom vill. Lite etniska hänsyn måste vi ju kunna ta, annars blir det ju för besvärligt för polisen.
– – –
Det om polisen. Historian har så många bottnar att jag hinner just nu bara ta en till: Lovade ju några ord om DN och detta handlar vidare om Hanna Fahl. Eller Hanna Fehl som nån hade redan döpt henne till. Kul? Ja.

Hanna skriver att i övergreppen i Köln handlade det inte om etnicitet, utan att det handlade om kön. Att den gemensamma nämnaren var att de misstänkta gärningsmännen var just, ja, ni gissade rätt, män!
Jag som man accepterar inte Hanna Fahls orerande om att detta handlar om kön. Det finns mindre gemensamma nämnare än kön: Det handlar om kriminella män. Och etniciteten tar jag inte ens upp, då det här handlar inte om det. Hanna Fahl ansåg sig dock tvungen att utgå från etniciteten i sin egen krönika. Skäms på dig Hanna!

Jag reagerade hyfsat starkt när jag läste Hannas krönika. Dravel var det, i nivå med Gudrun Schymans fientlighet mot hela ”manskligheten”.
Och sent skall syndarens chefer vakna: På måndag kom det en ledare från DN, skriven av Erik Helmerson, där man lyckas lyfta brottsligheten till den nivån där den hör hemma: individnivå, istället för en könsnivå. Därmed är Hanna totalsågad av sin egen redaktion. Bra så.

Tjingeling!

Read Full Post »

Snodde nyårsfrågorna denna gången av Lisa Anderson, en glad & happy amerikanska från NJ.

Happy New Year. Let’s have a little fun…
Four names I go by:
1. JW
2. Pappa
3. Junior
4. ”finnen”

Three places I have lived:
1. Jämsänkoski, FIN
2. Svartrå, Halland
3. Göteborg

Three places I have worked: (the not so well known ones!)
1. Stenborgs Mekaniska
2. Lantmännen, utsädesavdelningen…
3. Scandinavian Glasfiber

Three things I love to watch:
1. Ishockey (live & på TV)
2. Tokigheter på Youtube
3. Leif GW Persson


Three places I have been:
1. Brasilien
2. Canada
3. Kalv


Three things I love to eat:
1. Smörgåsar
2. Bloody steaks
3. Lax

Favorite drinks: (i en PK-ordning… 😉
1. Vatten
2. Öl
3. Kaffe

Three things I am looking forward to:
1. Dublin Poker Festival
2. Grand opening of Egetlager, etapp två.
3. Nästa älgjakt!
Tjingeling!

Read Full Post »