Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Sjötofta’

Asta, En basset artésien normand. Här utan uppdrag.

Ljusare kvällar nu, så man hinner en vända med både med och utan hund samma kväll.
Hundrundan idag bestod av ett spår för Asta, (som för övrigt är haltfri efter operationen! :-).

Jag gör lätta/korta spår för henne, för att hon ska få glädjen att lyckas. Men likväl har spåren omfattat både bloduppehåll och övergång i blött och över väg. Och vinklar, givetvis. Hon fungerar. Öppen klass i sommar och sen ett par ettor där. Champion om ett år, det lovar vi, så bra är hon.
Nu lägger vi till återgång, återgång utan blod samt låter spåren kallna lite. Hittills har vi gått på färska spår (under 30  min).

Och så var det en tur utan hund. Börjar strax efter solnedgången och går till västergärdet. Hittar en get. Går vidare nordost, hittar en knappebock, en långhornat sextaggare, en spetsbock, en get till och ytterligare ett ospecificerat rådjur. Och utöver dagens sextaggare, så har jag en till på marken: den fotograferade jag från köksfönstret igår:

Pang!

Bocken Bengt af Ekedal

Suddig bild på Bengt

Suddigt, men kolla längden på hornen.

Och nej, detta är inte samma djur som dagens sexa. Dagens sexa fejade 40 meter framför mig och gårdagens bock hade ju fejat sig längre fram än dagens sexa. Denna har jag döpt till Bengt, knappbocken heter givetvis Knatte, och de två emellan heter då följaktligen Fnatte och Tjatte. Den andra sexan måste jag få en ny titt på innan vi sätter namn på honom. All kött smakar bättre om man vet namnet på individen… 😉

Annonser

Read Full Post »

Telefon ringde i helgen. Det gör den varje helg. Ni som följer bloggen då&då är medvetna att min svarsfrekvens på mobilen utanför kontorstiderna är minst sagt sisådär, i alla fall gällande okända mobilnummer.
Nu kom samma nummer med en inrigning tre gånger. På den fjärde svarade jag ute på fälten, där jag faktiskt hade både täckning och minilagerprislistan i beredskap.

Kände igen rösten med det samma. Det var Dorrit, Dorrit Odén, tidigare ägare av Ekedals Säteri. Senaste ägarnas mormor och svärmormor (??) om man nu kan så säga.
Dorrit och hennes man köpte Ekedal i början av 70-talet. Renoverade stället och flyttade hit. Bjöd på herrgårdsmiddagar och andra finare kalas. De beskylldes att vara lite av ”gröna vågare” men jag som känner Dorrit vet att det inte var så. Att få en ”city-girl” som Dorrit att stanna i Sjötofta, så var det bra att ha en herrgård. Så gröna vågen? Nej.
Nåja, Dorrit och Lasse hade ju redan bott en vända i Sjötofta, men i och med köpet av Säteriet blev de här för gott.
Gott så, för de har verkligen satt både intryck, avtryck och spår på Ekedal.

Hon ursäktade sig genom att presentera sig, men det var ju överflödigt. Hon undrade ifall jag kom ihåg henne och den dära pärmen med lite Ekedalshistorik som jag hade förevisats vid visningen? ”-Ja på allt” sa jag, varefter hon undrade ifall jag kunde komma och hämta detta och titta lite på saker.
En underbar inbjudan av en dam på 80+! Jag förstod direkt att det var inte frågan om att sticka handen genom dörrspringan och dra, varför jag avtalade en tid som passade både Dorrit och och mig. Så idag åkte jag till Dorrit. Punktligt 18.00 backade jag in på hennes uppfart, möttes av ett varmt leende och ett uppdukat bord med en smörgås på färsk hummer (ja, Dorrit är en västkustdega från Göteborg!) och kaffe och pepparkakor.

På bordet och vid soffbordet bredvid hade hon lagt upp både Ekedalska artefakter och kuriosa. Vi satte oss vid soffbordet och hon började berättelsen om sig själv och hennes man Lars, Lars som var från Sjötofta. Om Säteriet som kom till försäljning och hur de hade bestämt sig på stubinen att köpa ett ruckel utan isolering, med en handpump till vattnet i köket och utedass. Det där stället som ”alla andra” i deras situation hade satt en grävskopa i.

Ekedalskan Dorrit

Dorrit & jag

Men Lars och Dorrit hade redan varit ute efter ett större lanthus ”som inte var renoverat”. Smart då som nu. De fick huset efter lite om&men i budgivningen och en försiktig renovering vidtog. Jag som dagens ägare drar fortfarande nytta av denna ”gammeldags” -renovering: huset har sin charm kvar och det vet ni alla som har varit här.

Vi pratade i dryga två timmar. Hon är också en underbar lyssnare, ställer frågor som en reporter och låter en tala till punkt. Och jag tror inte att jag själv lyckades med nåt av det idag! Möjligen pratade jag för mycket, men det märkte jag inte, då Dorrits lyssnarförmåga är av en annan kapacitet än hos oss dagens ”ungdomar”.

Redan innan vi hade hunnit sätta oss till bords med hummersmörgåsarna, så hade hon gett mig ett antal gåvor med Ekedalsanknytning. Som frottéhandukar från en dansk väninna med invävd text ”EKEDAL”.

"det skulle dukas så på den tiden"

Handdukar & tändstickor

Likaså tändstickor med ”Ekedal” på.
– Du vet, sa Dorrit… På den tiden dukades det alltid med personliga askfat och tändstickor till varje gäst.
Jadå, hörde jag mig att säga, fast om just det hade jag ingen aning om. Jag kan knappt stava till ordet ”askfat”.
Och när slutade vi röka inne? 1985??

Och det var inte slut där. Fick en bok som heter ”Sjötofta socken historia & beskrivning” från 1951. Där går man nogsamt genom alla sockens gårdar och deras historia. Ekedalska gårdar och torp är cirka 20 sidor av bokens 400. Tungt.

Och sen! Dorrits och Lasses egen pärm! Blandat med fastighetsdeklarationer, historiska artiklar och renoveringsfakturor! Längst i botten i denna bild:

Pärmen längst ned

Högen från Dorrit

Utöver dessa gåvor, så fick jag också låna hennes privata fotoalbum i en vecka eller två. Jag ska studera, fota och läsa in mig. Och när jag klar med det, så bestämmer jag en ny date med min ”ekedalska”.

Tack Dorrit för en underbar afton! 😉

Read Full Post »

Blev hemma idag. Hade köpt vitvaror på nätet och i lördags kom meddelandet att grejerna skulle komma idag inom ett intervall som hette duga: kl. 11-16.
OK, jag hade ju köpt grejerna på nätet just pga hemleveransen och nu fick man ta silverskeden i vacker hand och stanna hemma.
Varorna kom redan strax efter lunch och tvättstugan i det västra annexet kunde utrustas med en ny TM & TT från Electrolux. Inte nåt lyx, men det duger gott till Markisen af Ekedal. 😉
img_6225Sen var var det dags för manliga aktiviteter: Vitvarorna kom ju på en pall och sådana gör man ved av på landet. Dock hade svärdet och kedjan på motorsågen blivit ett under det gångna året, den användes senast i januari. Så en en svärdrenovering vidtog.
img_6224Det var thinner och fem-femtisex. Trasor, mejslar och papper. Inga svordomar, utan arbetet flöt på väl. Var endast rädd för att svärdet skulle vara bortom räddning, men jag fick liv i maskineriet. Pallen då? Juu, den förvandlades till kaffeved vid provkörningen.
Jag är också mycket nöjd med att jag kunde ta mig an sågen vid ett tillfälle då jag inte hade tänkt använda den. Hade varit tråkigt att behöva ta denna renovering när man var på väg till skogs. Nu är sågen ”fit for fight” och jag kan ta tag i nästa uppdrag med fräscha grejer. 🙂

Och så lite om en hund, min hunn! 😉

Asta, en basset artésien normand, flyttade ihop med mig tio dagar sedan. Tio härliga dagar. Hon är tio veckor nu. I början lydde hon min minsta vink, och jag trodde att jag var klar med inkallningen och att hunden var typ rumsren. Villfarelsen varade i sju dagar och numera heter hunn bara ”valpjäveln”. Hon matvägrar. Eller hon vägrar torrfoder iaf. Grädde och blandfärs funkar fint ihop enligt henne. Så jag spetsar maten med någotdera då & då, så svälter gör hon ju inte.
Hon är kär i sin säng och vedpinnar. Ute kissar vi en skvätt så att husse tar in en efter det. Sen fullföljer vi kisseriet i köket i värmen av vedspisen. Tvåan fixas genom att först göra ett valpryck och sedan gömma sig tyst i ett rum långt borta. Se där, en matta: Vi lägger en kringla! (Nåja, här överdriver jag lite i min frustration: de flesta kringlorna hamnar faktiskt på gräsmattan.)

Här har husse precis ropat "Kom!" Det syns.

Här har husse precis ropat ”Kom!” Det syns.

Sen hade jag lovat lite angst med. Ni med vanliga anställningar kan sluta läsa här, då detta handlar om lyxproblem i en situation många eftersträvar. Så vänligen, surfa vidare. Ni kommer bara att spy galla strax.

Jag har lutherskt dåligt samvete av att stanna hemma som idag. Förra veckan hade jag planerat att vara hemma fredag och måndag. Hade dåligt samvete för det. Får faktiskt fjärilar i magen bara för att jag skriver om detta nu. Luther säger ju att man ska jobba. Han säger säkert att man ska jobba varje dag med.

Sen när jag är på jobbet, så har jag ju en hund med mig numera. Hon kräver sitt med. Då har jag dåligt samvete om jag ber nån att se efter henne en stund. Sen får jag dubbelt dåligt samvete. För att jag inte själv se efter henne just den stunden och att jag bad nån annan att göra det. Vad ska man med en hund till om man inte hinner sköta den? Säg det. Eller jag vet ju att hunn blir en perfekt kamrat och kanske även en perfekt jaktkamrat, men i eftertankens kranka blekhet känns vägen lite lång nu. Men, jag vänjer mig. Tror jag.

 

Read Full Post »

Första kvällen på Ekedal. Första lasset ärvda möbler. Jag ser färg som flagnar och känner doften av död mus. Och älskar det.

Testar en vedspis. Ljudet av spiselkroken känner jag igen. En annan tid och spis nu.
Hämtar ved och tänder en kakelugn med. Tystnaden är öronbedövande. Vad är det i stan som slöar våra sinnen?
Skar mig handflatan med nåt vasst. Märkte inte det. Tydligen kan man slöa till sina sinnen på landet med.
Jag har alltså köpt ett ställe på landet. Nån annans hus är nu mitt hem. Deras hem tog dom med sig, men huset blev kvar. Jag ska göra ett hem av det.

Hör nu även en levande mus. Hen gnager på nåt som är mitt. Död åt hen.
Har inte kommit för mig att äta än. Klockan är strax åtta nåt. Nåja, det finns underhudslager för några timmar till. Minst.
Spökletning inatt då. Ett ljud som inte hör till i ett hus av den här beskaffenheten har jag redan noterat. Som sagt, det krävs lantliga sinnen. Och livlig fantasi.

Sitter vid vedspisen igen. Önskar att det vore kallare. Just nu eldar jag för kråkorna. Och mig själv. Välförtjänt, även elden.
Allt det som jag kan göra här idag är gjort. Inte mycket finlir när man inte har nåt att finlira med. Lite lampor hade man kunnat hänga upp, om man nu hade haft några med sig. ”Let there be light”. Det får det bli nästa måndag. Vad gjorde hen på tisdag då? Måste googla, vill ju inte göra nåt i fel ordning när man nu har hittat sitt himmelrike.

Read Full Post »

Var idag på inspektion på mitt nya hem, Ekedals Herrgård.
Blivande förra ägaren visade lite tricks och för all del även lite av husets ticks😆. Är man från 1812 så är man.

På vägen hem fick jag nån form av glädjefnatt: känner att jag har fått ett uppdrag att förvalta Ekedal till nästa generation och bestämde mig att stanna i 25 år. Bara så där!😂

Grisbök, färskt sådant.

The Mansion.
Rå på marken.

Och så en film på det!


Tjingeling!

Read Full Post »

En stor förändring för en människa omfattar ofta en flytt. Så har det varit för mig. När jag flyttade från Finland till Sverige och Falkenberg, där min äldsta dotter växte upp. När jag flyttade till USA. När jag flyttade från USA. När jag flyttade till landet. Till landet i ”mellersta Hallands inland”, där mina två yngsta döttrar fick växa upp. När jag flyttade från landet och till Varberg. När jag flyttade 3,5 år sedan från Varberg till Göteborg var väl inte såå stor förändring och jag har trivts och trivs fortsatt bra i Göteborg. Men… Du kan ta en lantis från landet, men tydligen inte landet ur en lantis. Så jag flyttar ut på landet. Inte till mellersta Hallands inland, men inte så långt ifrån heller.

Skrev på kontrakt i onsdags på Ekedals Herrgård, dit jag flyttar i vinter. Stället jag köper är på 34 ha och ligger i Tranemo. Till arbetsplatsen i Varberg är det ganska så exakt 80 km, för att jämföra med dagens 70 km. Vägarna är mindre och sämre, så tidsmässigt växer avståndet.
Men vad gör det om man kommer närmare det som man anser vara sig själv?

Stället är i bra ordning omfattar cirka 250 kvm och den översta våningen är helt i sin ordning. Nedre våningen behöver lite mera omsorg, men iom man kan flytta in direkt, så är det väl inte prio ett. Här lite exteriöra bilder:

ekedal_1 ekedal_2 ekedal_4 ekeldal_4Varför gör man detta då? Jag trivs ju bra som ”staboa”, men har letat efter ett lämpligt lantställe i många år. Redan boendes på landet så hade jag ju ett litet skogställe, dock utan byggnader. Här är det nu möjligt att öppna en hideout för barn & barnbarn. Lära de sistnämnda att åka både moppe och fyrhjuling. Vi ska fiska i ån och ljuga på terrassen. Att få skaffa sig en hund. Att kanske inte vara på kontoret fem dagar i veckan. Att kunna gå ut med bössan från sin egen ytterdörr och vara framme. Ja, ni fattar!

Interiört ser stället ut så här:

a_kok_plan_2_IMG_8944 a_kok_2_IMG_8950-2 a_kakelugn_IMG_8727 a_sovrum_IMG_8733 a_tvrum_plan_2_IMG_8962-2 a_badrum_plan_2_IMG_8765-2 a_matsal_plan_1_IMG_8787 Tillträdet är bestämt till mitten av december, lär vara mörkt och hemskt vädermässigt då, men då kan man stoppa en pinne till i brasan och gosa ner sig vid kakelugnen. Vakna av kallras och koka kaffe på vedspisen.

Ni som vill hitta dit, kan kanske kolla på google maps:
https://www.google.se/maps/dir/57.3113297,13.2594405//@57.3115337,13.1897764,14453m/data=!3m2!1e3!4b1

Så välkomna till Ekedal i vinter. Jag hojtar igen när jag har flyttat. Eller det märker ni ju när det blir tyst igen i Göteborg… 😉

Tjingeling!

Read Full Post »